Människans skelett
Wikipedia
Människans skelett är det skelett som håller uppe och stödjer kroppen hos människor.
En vuxen människas skelett består vanligen av mellan 200 och 210 ben. En naturlig variation finns exempelvis med avseende på de sesamben som kan sitta inuti senor. Dessutom beror antalet på hur man räknar. Antalet ben minskar med åldern. Skallbenen inte helt ihopväxta vid födseln (se fontanell). Bäckenet kan räknas som ett, tre, fem, sex eller till och med åtta ben(delar). Några människor har extra revben och andra saknar ett revben. Hos en nyfödd människa kan kroppen fortfarande ha upp till 300 enskilda ben, varav de flesta växer ihop under de första levnadsåren.
De största benen är lårbenen. De minsta är hammaren och städet i öronen.
Människans skelett är det mest funktionella skelettet, andra djur har inte lika många frihetsgrader.
Innehåll |
[redigera] Kategorisering
Man kan göra flera distinktioner vad gäller olika delar av skelettet:
- Anatomiskt: Inre skelett (endoskelett och yttre skelett (exoskelett)
- Funktionellt: Axialskelett, till exempel skalle, bröstkorg och ryggrad, och extremitetsskelett,förutom benen även gördlarna.
- Material: Hydrostatiskt skelett, dermalben
- Form: Långa ben (ossa longa), korta ben (ossa brevia), platta ben (ossa plana) och lufthaltiga ben (ossa pneumatica)
- Placering: Kotor (i ryggraden)
[redigera] Uppbyggnad
Antalet ben i människokroppen varierar mellan individer och kön och kan dessutom förändras med åldern. Man brukar säga att människokroppen har 206 ben, men det kan variera från individ till individ. En fullvuxen människa har under sin uppväxt utvecklat omkring 350 ben, varav flera har vuxit ihop under den mänskliga utvecklingen från tidig ålder.
Den centrala axeln i skelettet är ryggraden. Den bildar tillsammans med kraniet, revbenen och bröstbenet axialskelettet. Till detta är extremitetsskelettet fästat: I första ledet skulder- och bäckengördlarna som utgör stöd för armar och ben.
| Människans skelett | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
 |
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
[redigera] Benvävnad
Det finns två typer av benvävnad: Det starka och emaljliknande ytterbenet och det lätta, inre porösa benet. Tillsammans ger de en kombination av styrka och lätthet.
Hos det nyfödda barnet bildas skelettet av brosk som hårdnar allteftersom mineralämnen lagras i vävnaden. I vissa delar av människokroppen (till exempel ytterörat) behåller vävnaden en hög grad av elasticitet, i mellankotsskivorna bildas något hårdare s.k. fiberbrosk medan det till exempel i näsan och i anslutning till lederna bildas mycket hårt hyalinbrosk. //
[redigera] Leder
För att människan inte ska ramla ihop måste benen möta varandra. De gör de i lederna som hålls på plats av senor och muskler. Lederna delas upp efter de rörelser som de medger:
- Gångjärnsled (till exempel i armbågen)
- Plan led (till exempel i foten)
- Konkylärled (till exempel i knät)
- Vridled (till exempel i halsen)
- Ellipsoidled (till exempel i handleden)
- Sadelled (till exempel i fotleden)
- Kulled (till exempel axeln)
