Löftena kunna ej svika
Wikipedia
Löftena kunna ej svika är en psalm med välkänd slutstrof i varje vers: "Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror skall finna, löftena de stå kvar."
Text och musik skrevs av Lewi Pethrus 1913 i samband med hans hustrus insjuknande före julen 1913. Pethrus avbröt en kringresande predikotur när han fått beskedet att hustrun blivit svårt sjuk och läkaringrepp förordades. Båda var dock överens om att sätta sin lit till Gud och bön istället. Hustrun kom att tillfriskna och psalmens två första verser skrevs under bönetiden, men fullbordades inte med sina två sista verser förrän senare. De två sista verserna skrevs i ljuset av hårda angrepp på pingströrelsen samtidigt som Pethrus såg interna "överdrifter av svärmeri" skriver Oscar Lövgren. Psalmen blev publicerad första gången i Brudgummens Röst i juni 1915.
Publicerad i
- Fridstoner 1920 som nr 4
- Fridstoner 1926 som nr 95 under rubriken "Frälsnings- och helgelsesånger"
- Musik till Frälsningsarméns sångbok 1930 som nr 311
- Segertoner 1930 som nr 70
- Segertoner 1960 som nr 70
- Frälsningsarméns sångbok 1968 som nr 402 under rubriken "Erfarenhet och vittnesbörd".
- 1986 års ekumeniska psalmbok som nr 254 under rubriken "Förtröstan - trygghet".
- Sångboken 1998 som nr 78