Kyrkotextilier

Wikipedia

Kyrkotextilier är samlingsnamnet för alla slags textilier som används i kyrkan. Textilier avsedda för särskilda ändamål fick sina egna namn, såsom skrudar, mässhake, stola, alba, cingulum, röcklin, kåpor, altarbrun, altarduk, antependium, bursa, kalkduk (velum), corporale, bårtäcken, kollekthåvar, kormattor med mera.

Ansvaret för kyrkotextiliernas vård och förnyelse ålåg en av kyrkvärdarna och är så än idag, även om det praktiska omhändertagandet i större församlingar sker av anställd personal. Men den förteckning över kyrkans inventarier som skall upprättas är det den utsedde kyrkvärden som ska underteckna vad avser textilierna. Eftersom många av textilierna används under väldigt långa tidsepoker blir vården och tillgången till "liggande förvaring" och rätt luftfuktighet särskilt viktig.

De liturgiska plaggen, det vill säga själva kläderna, har liksom kyrkan i sig en lång och traditionsrik historia. Färger och symboler spelar stor roll i sammanhanget, och förändringarna över kyrkoårets gång relateras vanligen till olika färger.