Kristinehamns kyrka
Wikipedia
Kristinehamns kyrka är belägen i stadens centrala delar.
Kristinehamns kyrka uppfördes 1847-1858, efter ritningar av arkitekt C. G. Brunius. Kyrkan är murad av tegel och har ett treskeppigt långhus med utbyggt tresidigt avslutat kor samt dubbla västtorn med en avdelad sakristia i långhusets nordöstra hörn. Kyrkan har en ingång i väster samt på långhusets nord- och sydsida. Kyrkan tillhör de tidigaste exemplen på en nygotisk stil i Sverige, kyrkans exteriör har blottade tegelmurar med rikt utbildade blinderingar och skarpt profilerade muröppningar. Kyrkorummet är välvt i medeltida katedralstil. Vid kyrkans inre restaurering 1936-1937 gjordes vissa förändringar av kyrkorummets utformning och fasta inredning däribland avdelades en sakristia i långhusets nordöstra hörn samt den konsekvent formgivna altaruppsatsen och predikstolen ersattes av barockarbeten från den gamla sockenkyrkan Varnum. Kyrkan har därefter genomgått mycket få förändringar. Den tidigare sockenkyrkan från Varnum flyttades in till Kristinehamn c:a 300 m nordväst om den nuvarande kyrkan 1642 men övergavs 1858 när den nya kyrkan var färdig.
