Kerning

Wikipedia

Okernade teckenpar till vänster och kernade teckenpar till höger. Observera skillnaderna i teckenmellanrummen som är utmärkta med röda streck.

Kerning (uttalas med hårt k: [kö:'rning]) är inom typografi den minskning, eller ibland ökning, som görs mellan bokstavspar för att behålla en god ordbild och därmed underlätta läsningen. I ett gott kernat teckensnitt upplevs bokstavsmellanrummen mellan varje tecken som lika.

Kerning bör inte förväxlas med spärrning eller knipning, som istället avser att öka och minska avståndet mellan samtliga tecken i ett ord eller i en mening.

I de flesta teckensnitt finns information om kerningsavstånden beräknat och inbäddat, men i praktiken kan det ändå finnas behov av att ändra teckenavståndet. I bl.a. ombrytningsprogrammet InDesign finns det en funktion som gör det möjligt att använda s.k. optisk kerning, som automatiskt ställer in ett lämpligt kerningsavstånd.

Förr, då blytyper användes, var det svårt att ändra kerningsavståndet mellan två tecken (särskilt mellan f och i, som visas i bilden). Därför började man gjuta två eller flera tecken på en och samma blytyp, s.k. ligaturer.