Katalys
Wikipedia
Katalys (av grekiska κατάλυσις, katálysis - "upplösning") är den inverkan som en katalysator har på en kemisk reaktion. Begreppet valdes 1835 av Jöns Jacob Berzelius i analogi till "analys".[1]
Som "katalysator" betecknar man substanser som underlättar kemiska eller fysikaliska förändringsprocesser utan att tillföra energi till processen. Katalysatorer av varjehanda slag förekommer i en mängd olika organiska och oorganiska sammanhang. Enzymer, som reglerar cellers funktioner och därmed de fundamentala livsprocesserna, är exempel på biologiskt viktiga katalysatorer.
Begreppet katalys är användbart i samband med alla fysiska eller kemiska förändringsprocesser. Sådana är av två slag:
- förflyttningar i rummet ("vektoriella" processer)
- omvandlingar utan rumslig aspekt ("skalära" processer).
En vardaglig vektoriell process är till exempel diffusion, som nettomässigt sker spontant från ett område med högre koncentration till ett område med lägre, exempelvis av fukt genom en husvägg. En vardaglig skalär process är omvandlingen av bensin och syre till koldioxid och vatten i en bilmotor.
Varje nettomässig förändring från ett tillstånd till ett annat drivs av skillnaden i energi mellan tillstånden. För att en sådan energiskillnad ska kunna utlösas i en reaktion, krävs dock att den också är rent mekaniskt möjlig. Om husväggen är fullständigt tät, sker ingen diffusion. Om tändstiftet inte antänder gasblandningen i motorn, startar inte bilen. Allt som undanröjer fysiska hinder för att en skillnad i energitillstånd ska ge upphov till en vektoriell eller skalär process kan sägas katalysera, det vill säga underlätta processen.
Exempel på biologiskt viktig vektoriell katalys är förflyttning av ämnen ut och in i celler med hjälp av olika transportproteiner. Exempel på biologiskt viktig skalär katalys är all enzymreglerad ämnesomsättning (metabolism).
