Kanadas Grand Prix 1982

Wikipedia

Kanadas Grand Prix 1982
Datum	13 juni 1982
Bana	Circuit Gilles Villeneuve
Sträcka	70 × 4,410 = 308,700 km
Vinnare	Nelson Piquet, Brabham-BMW
Pole position	Didier Pironi, Ferrari
Snabbaste varv	Didier Pironi, Ferrari, 1:28,323
Övrigt	Riccardo Paletti avled av skador efter olycka

Kanadas Grand Prix 1982 var ett lopp som ingick i formel 1-VM 1982.

Innehåll

1 Rapport
2 Resultat
- 2.1 Förare som bröt loppet
- 2.2 Förare som ej kvalificerade sig
3 Noteringar

[redigera] Rapport

Didier Pironi, som stod i pole position, fick motorstopp vid starten. Hela startfältet tog sig förbi Pironis Ferrari utom Riccardo Paletti som i hög fart körde rakt in i baken på Pironis bil, vilken i sin tur kom i vägen för Geoff Lees bil. Paletti skadades svårt och satt fastklämd över en halvtimme innan han kunde tas ur sin bil och föras till sjukhus. Efter Gilles Villeneuves dödsolycka i Belgiens Grand Prix tidigare var entusiasmen borta trots att man inte kände till alla konsekvenser av Palettis olycka. Loppet startades om men Palettis stallkamrat i Osella, Jean-Pierre Jarier, drog sig tillbaka. Paletti avled senare under kvällen av sina svåra inre skador.

[redigera] Resultat

Nelson Piquet, Brabham-BMW, 9 poäng
Riccardo Patrese, Brabham-Ford, 6
John Watson, McLaren-Ford, 4
Elio de Angelis, Lotus-Ford, 3
Marc Surer, Arrows-Ford, 2
Andrea de Cesaris, Alfa Romeo (varv 68, bränslebrist), 1
Derek Daly, Williams-Ford (68, bränslebrist)
Mauro Baldi, Arrows-Ford
Didier Pironi, Ferrari
Eddie Cheever, Ligier-Matra (66, bränslebrist)
Jochen Mass, March-Ford

[redigera] Förare som bröt loppet

Brian Henton, Tyrrell-Ford (varv 59, ej klassificerat)
Keke Rosberg, Williams-Ford (52, växellåda)
Raul Boesel, March-Ford (47, motor)
Michele Alboreto, Tyrrell-Ford (41, motor)
Alain Prost, Renault (30, motor)
René Arnoux, Renault (28, snurrade av)
Eliseo Salazar, ATS-Ford (20, motor)
Niki Lauda, McLaren-Ford (17, koppling)
Jacques Laffite, Ligier-Matra (8, bränslesystem)
Roberto Guerrero, Ensign-Ford (2, koppling)
Bruno Giacomelli, Alfa Romeo (1, kollision)
Nigel Mansell, Lotus-Ford (1, kollision)
Jean-Pierre Jarier, Osella-Ford (0, drog sig tillbaka)
Riccardo Paletti, Osella-Ford (0, fatal olycka)
Geoff Lees, Theodore-Ford (0, kollision)

[redigera] Förare som ej kvalificerade sig

[redigera] Noteringar

Loppet stoppades efter Riccardo Palettis olycka men startades om och kördes den ursprungliga distansen. Det tog dock nästan två timmar innan loppet till slut startades om.
Motortillverkaren BMW:s första F1-vinst.