Johan Rosir

Wikipedia

Johan Rosir, född 29 november 1709 av fattiga föräldrar, död i Stockholm 14 juni 1789; ämbetsman, politiker, president i Svea Hovrätt och justitiekansler.

Vid universitetet omfattade Rosirs studier företrädesvis rättsvetenskaperna, i förberedelse för hans inträde på den juridiska tjänstemannabanan. Denna började han 1737 såsom e.o. kanslist i Justitierevisionen, befordrades 1741 till kopist, året därefter till kanslist och 1744 till registrator. Tre år senare förordnades han till aktor och åtog sig uppgiften som åklagare i blodsdomen över Blackwell, adlades 1756 och erhöll 1762 titel av statssekreterare.

Av Hattpartiet, vilket han tillhörde, uppfördes han 1769 som äldste revisionssekreterare på förslag till riksrådet samt utnämndes 30 november s.å. till justitiekansler efter Stockenström, som i stället ingick i riksrådet. Rosir blev dock inte riksråd. 1771 erhöll han däremot friherrlig värdighet och blev 1772 president i Svea hovrätt. I synnerhet av sina partivänner var Rosir högt uppburen såsom ämbetsman och "syntes av naturen danad till domare".

Delar av denna artikel består av bearbetad text ur den upphovsrättsfria upplagan av Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.