Johan Erik Elliot
Wikipedia
Johan Erik Elliot, född 9 augusti 1844 i Solna; justitiekansler och hovrättspresident.
Elliot blev efter universitetsstudier i Uppsala och domartjänstgöring under Svea hovrätt vice häradshövding 1870, varefter han några år tjänstgjorde i hovrätten. Han övergick sedan till Kammarrätten och utnämndes till kammarrättsråd 1877, blev sedermera expeditionschef i Lantförsvarsdepartementet 1881, justitiekansler 1886 och - efter att ha innehaft åtskilliga kommittéuppdrag - president i Svea hovrätt 1899 samt promoverades till juris hedersdoktor i Uppsala 1900. 1910 avgick han ur statstjänsten. Under majriksdagen 1887 var han ledamot av Andra kammaren.
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
