I hennes majestäts hemliga tjänst
Wikipedia
I hennes majestäts hemliga tjänst, brittisk actionfilm från 1969. Den sjätte James Bond-filmen, och den enda med George Lazenby i huvudrollen.
| I hennes majestäts hemliga tjänst | |
|---|---|
| Originaltitel | On her majesty secret service |
| Genre | Actionfilm |
| Produktionsland | Storbritannien |
| Premiärår | 1969 |
| Regissör | Peter Hunt |
| Producent | Albert R. Broccoli, Harry Saltzman |
| Manus | Richard Maibaum |
| Skådespelare | George Lazenby, Diana Rigg, Telly Savalas |
| Originalmusik | John Barry |
| Produktionsbolag | Eon Productions, Danjaq |
| Speltid | 141 min |
| Språk | Engelska |
Innehåll |
[redigera] Handling
Bond räddar en kvinna från att begå självmord, men kvinnan flyr. Han blir intresserad och följer efter henne, och upptäcker att hon heter Tracy di Vicenzo och att ett gäng skurkar överfaller honom varje gång de träffas. Det visar sig att hon är dotter till ledaren för ett europeiskt brottssyndikat, Marc Ange Draco. Draco försöker övertala Bond att gifta sig med henne, och utlovar både en miljon - och Bonds ärkefiende Ernst Stavro Blofelds hemvist.
Eftersom Bonds chef M tar ifrån honom jobbet att leta upp Blofeld, tar Bond semester och får hjälp av Draco att spåra Blofeld via en heraldiker som Blofeld kontaktat angående titeln 'Comte Balthazar de Bleuchamp'. Bond får låna heraldikerns identitet för att besöka Blofeld och se vad han håller på med.
Blofeld har startat en klinik i Alperna i Schweiz, med (enbart kvinnliga) patienter från hela världen. Bond inser snart att patienterna ska användas för att föra bakteriologisk krigföring mot världen, men blir infångad innan han hinner varna någon.
[redigera] Om filmen
- Den här Bond-filmen innehåller ett av de största klaff-felen i Bond-filmsserien när Blofeld (som träffade Bond i Man lever bara två gånger) undgår att känna igen Bond trots den tunna förklädnaden. Felet beror delvis på att böckerna I Hennes Majestäts hemliga tjänst och Man lever bara två gånger skrevs och gavs ut i omvänd ordning jämfört med filmerna. Det fanns planer på att låta rollen genomgå plastikkirurgi efter Man lever bara två gånger för att fly från fienden, och för att underlätta för publiken att acceptera Lazenby i rollen.
- Byggnaden som användes som Blofelds klinik, Piz Gloria är en restaurang, på Schilthorns topp. Den enda vägen dit är linbana. Eftersom ägarens pengar hade tagit slut, åtog sig EON Productions att färdigställa byggnaden mot att de fick filma ostört där.
- Filmen gör flera återblickar till tidigare Bond-filmer: temat till Goldfinger visslas, prylar från bl.a. Åskbollen och Agent 007 ser rött visas upp när Bond funderar på att säga upp sig, etc. Den scenen är också den första och hittills enda gången vi får se Bonds kontor.
- I den här filmen får vi reda på att Bonds familjs motto är The World is Not Enough, vilket blev namnet på den nittonde Bond-filmen (se Världen räcker inte till).
- Filmen skulle egentligen ha filmats två gånger tidigare: först efter Goldfinger (tidiga versioner av filmen annonserar till och med det), och sedan efter Åskbollen.
- Diana Rigg är en av ytterst få Bond-brudar som är äldre än den Bond hon spelar mot. Det enda andra exemplet är Honor Blackman som Pussy Galore i Goldfinger.
- Trots att Bond får sin hämnd på Blofeld i Diamantfeber (även om det skulle visa sig att det misslyckades ändå) nämns inte Teresa/Tracy vid namn inte i den filmen. Det skulle dröja ända tills Älskade spion innan hon alluderades på, och fram till Ur dödlig synvinkel innan hennes namn förekom igen.
- Filmen hade svensk premiär 18 december 1969 på biografen Rigoletto i Stockholm.
[redigera] Rollista (i urval)
- James Bond - George Lazenby
- Teresa di Vicenzo/Tracy Bond - Diana Rigg
- Ernst Stavro Blofeld - Telly Savalas
- Draco - Gabriele Ferzetti
- Irma Bunt - Ilse Steppat
- Miss Moneypenny - Lois Maxwell
- Sir Hilary Bray - George Baker
- M - Bernard Lee
- Campbell - Bernard Horsfall
- Q - Desmond Llewelyn
[redigera] Den andre Bond
1967, efter fem framgångsrika Bond-filmer, hoppade Sean Connery av för att spela andra roller. Albert R. Broccoli valde först Timothy Dalton som Connerys efterträdare, men Dalton tyckte att han var för ung och att Connery var för bra för att efterträda. Broccoli valde då den australiensiske George Lazenby (efter att Lazenby ordnat ett "slumpartat" möte där han medvetet klätt sig som Bond).
Eftersom Lazenby var både oerfaren som skådespelare och praktiskt taget okänd, tog EON Productions en rad steg för att se till så att filmen ändå skulle fungera. Som Bondbrud valdes den rutinerade Diana Rigg, filmen är fylld av långa actionsekvenser, och delar av filmen är Bond "under cover" (Lazenbys röst dubbades då av en annan skådespelare). Marknadsföringen handlade dessutom mer om James Bond som figur än om skådespelaren som spelar honom. Flera reklamfilmer hade en "ansiktslös" Bond. Senare ansågs det vara en av orsakerna till att filmen gick så dåligt.
Trots att filmen inte gick lika bra som de tidigare fem officiella Bond-filmerna (men inte så dåligt som vissa kritiker hävdar), menar många kännare att I hennes majestäts hemliga tjänst är en av de bästa Bond-filmerna och att Lazenbys rolltolkning ligger väldigt nära Ian Flemings Bond. Men vid premiären kritiserades Lazenby för att han inte var (tillräckligt lik) Connery, och för att det inte fanns någon gnista mellan honom och Diana Rigg.
Efter alla klagomål blev Lazenby ointresserad av att fortsätta spela Bond, och menade att den smoking-klädde hemlige agenten skulle bli föråldrad under det frigjorda 1970-talet. Han lovades ett sjufilmskontrakt och betalades ett förskott, men återbetalade summan och hoppade av. I protest dök han upp under vissa presskonferenser med helskägg.
[redigera] Externa länkar
[redigera] Se även
 |
James Bond-filmer | |
|
|
||
