Hitlers dagböcker

Wikipedia

Hitlers dagböcker var 62 volymer dagböcker som hävdats ha skrivits av Adolf Hitler, de köptes in av den tyska tidskriften Stern för tio miljoner D-mark, och publicerade den 28 april 1983 ett specialnummer om denna "sensation".

Förmedlaren i köpet, som även behöll en ansenlig provision, var journalisten Gerd Heidemann, själv en hängiven samlare av memorabilia från nazitiden. Handskrivna dagböcker, i hela 62 volym skulle ha räddats från ett plan, med Adolf Hitlers saker som kraschade utanför Dresden. Säljaren var en pensionerad militär, som skulle ha förvarat dagböckerna i DDR för att slutligen smuggla ut de till väst, gömda i pianon.

Sterns publicering väckte en förvirring bland historiker, en del av de lutade åt att erkänna dagböckernas äkthet. En av de som tvivlat var den kontroversielle brittiske historikern David Irving men även han ändrade sig under diskussionens gång och erkände dagböckerna som äkta.

Slutligen visade materialundersökningen – papper och bläck att dagböckerna är en förfalskning gjort långt efter andra världskriget. Författaren visade sig vara en påstådd förmedlare, i verkligheten en förfalskare från Stuttgart - Konrad Kujau. Han hade specialiserat sig på att förfalska Hitlers handskrifter och målningar. Han har bland annat annat målat 700 tavlor från bildverket Adolf Hitler: The Unknown Artist (1983).

Kujau och Heidemann blev senare dömda till fyra och halvt års fängelse. Efter frigivningen försörjde sig Kujau på att framställa kopior av Hitlers målningar. Irving blev själv dömd som historieförfalskare.