Henry Stafford

Wikipedia

Henry Stafford, 2:e hertig av Buckingham, född 4 september 1454, död 2 november 1483, spelade en viktig roll i Rikard IIIs uppgång och fall. Han är också en av de huvudmisstänkta för prinsarna i Towerns försvinnande (och antagna mordet på dem), Buckingham var släkt med den kungliga familjen på många sätt, men hans släktband var alla genom döttrar til yngre söner. Hans chanser att ärva tronen tycktes avlägsna, men konflikterna mellan ättlingarna till Edvard III av England och inom husen Lancaster och York gjorde att Buckingham hamnade inom räckhåll för kronan. Somliga historiker menar att hans avsiktliga konspirerande för att kunna gripa kronan började så tidigt som under Edvard IVs regeringstid, och om de har rätt var det nära att hans långsiktiga och utstuderade plan lyckades.

Innehåll 1 Betydelsefulla släktingar 2 Släktskap med Edvard III 3 Tidigt liv 4 Rikard III:s regeringstid 5 Bohunegendomarna

[redigera] Betydelsefulla släktingar

Buckingham var son till Humphrey, earl Stafford och Margareta Beaufort. Fyra av Buckingams kusiner och sysslingar blev kungar av England och en av hans sysslingar blev drottning:

• Edvard IV och hans bror Rikard III var Buckinghams kusiner. Buckinghams far Humphrey, earl Stafford, var son till Anne Neville. Annes syster Cecily, hertiginna av York var mor till Edvard IV och Rikard III. Edvards son Edvard V var därmed Buckinghams syssling.

• Henrik Tudor, senare Henrik VII var Buckinghams syssling. Buckinghams mor var Margareta Beaufort, dotter till Edmund Beaufort, 2:e hertig av Somerset. Margaretas yngre kusin, som också hette Margareta Beaufort (1443-1509), var mor till Henrik VII, den senare var dotter till John Beaufort, hertig av Somerset.

• Anne Neville, som skulle bli drottning som hustru till den lancastriske Edvard av Westminster, prinsen av Wales, blev istället drottning som maka till Rikard III Hennes farfar Rikard Neville, earl av Salisbury var bror till Buckinghams farmor (som också hette Anne Neville) vilket gjorde Buckingham till drottningens syssling.

[redigera] Släktskap med Edvard III

Tre av Buckinghams fyra far- och morföräldrar härstammade från Edvard III av England:

• Humphrey Stafford, hertig av Buckingham (farfar), var barnbarn till Thomas av Woodstock, Edvard III:s yngste son.
• Anne Neville (farmor) var barnbarn till Johan av Gent genom hans dotter Joan Beaufort, vilket gjorde henne barnbarnsbarn till Edvard III.
• Edmund Beaufort (morfar) var barnbarn till Johan av Gent, genom hans yngste son John Beaufort, 1:e earl av Somerset.
• Eleanor Beauchamp (mormor) härstammade från en dotter till William Marshal men inte från Edvard III.

Buckinghams farmor Anne Neville och morfar Edmund Beaufort var alltså kusiner eftersom John och Joan Beaufort var syskon.

[redigera] Tidigt liv

Henry Stafford föddes 1454 under Henrik VI:s regeringstid. Hans far Humphrey, earl Stafford dödades i Första slaget vid St Albans 1455 där han sted på Huset Lancasters sida, då Henrik var ett spädbarn, och hans farfar First Duke of Buckingham, en annan ledande lancastrare, dödades fem senare, 1460.

1465, då var elva år gammal, blev han hertig av Buckingham. Den nye hertigen blev skyddsling hos drottning Elizabeth Woodville, Edvard IV av England. Ett år senare gifte han sig med drottningens syster Catherine Woodville, som var dubbelt så gammal som han. Buckingham förlät aldrig Elizabeth för att hon tvingade honom att gifta sig, och han avskydde sin hustru och alla de andra i släkten Woodwille.

Då Edvard IV avled 1483, och Woodvilles kämpade mot Edwards bror Rikard, hertig av Gloucester, över förmyndarskapet över den unge Edvard V, tog Buckingham Rikards parti. Parlamentet förklarade Edvard V illegitim och erbjöd Rikard tronen, som han accepterade och blev Rikard III. Efter att ha först stått bakom Rikard, började Buckingham efterhand att samarbeta med John Morton, biskop av Ely, på Buckinghams syssling Henrik Tudors sida, mot kungen, trots att det var på samma sida som hans ingifta Woodvillesläktingar.

[redigera] Rikard III:s regeringstid

Då Henrik Tudor försökte invadera England och ta tronen från Rikard i oktober 1483, samlade Buckingham en armé i Wales och tågade österut för att stötta Henrik. Med en kombination av tur och skicklighet lyckades Rikard kväsa upproret: Henriks skepp råjade ut för en storn och tvingades återvända till Bretagne och Buckinghams armé hade också problem med samma oväder och deserterade då de mötte Rikards armë. Buckingham försökte fly, men fångades in efter att Rikard satt et pris på hans huvud, och dömdes för förräderri och halshöggs i Salisbury 2 november. Efter Buckinghams avrättning, gifte sig hans änka Catherine, med Jasper Tudor.

[redigera] Bohunegendomarna

Buckinghams motiv till dessa händelser är omdiskuterade. Hans motvilja mot Edvard IV och dennes barn berodde troligtvis på två faktorer. En av hans avsky gentemot deras gemensamma Woodville-släktingar, vilka Edvard favoriserade i hög grad. Den andra var hans intressen i Bohunegendomarna. Buckingham hade ärvt en stor del av godset från Eleanor de Bohun, hustru till Thomas av Woodstock och dotter till earlen av Hereford, Essex och Northampton.

Eleanors yngre syster och medarvtagerska Marie de Bohun gifte sig med Henrik Bolingbroke, som senare blev Henrik IV, och hennes del av Bohunegendomarna blev införlivade i Huset Lancasters egendomar, och ärvdes senare av Henrik VI. Då Henrik avsattes av Edvard IV, drog Edvard in den delen som kronans egendom, under Huset York.

Buckingham hävdade att denna mark skulle ha gått till honom istället och att det var troligt att Rikard III hade lovat honom egendomarna i gengäld för att han hjälpt Rikard att gripa makten. Efter Rikards kröning gav han honom Bohunegendomarna till Buckingham, med villkoret att det skulle godkännas av parlamentet. Historikerna är oense om det var ett sätt för Rikard att verka håla sitt löfte, men samtidigt bryta det, men detta kan ha varit ett skäl till att Buckingham vände sig emot Rikard.