Hemmema-klassen

Wikipedia

Hemmema-klassen, (Namnet "Hemmema" skulle föreställa det finska landskapet Hämeenmaa, sv. Tavastland.) En fartygsklass av typen skärgårdsfregatt som var utrustad med tre master med ett delat latinsegel på var, hade två däck, 14 årpar och 220 mans besättning. Längden var 32,7 m, bredden 10 m och djupgåendet var 2,7 m. De var emellertid för tunga att ros med någon större framgång, och var på grund av sitt blygsamma djupgående rätt dåliga seglare, så konstruktören, Fredrik Henrik af Chapman, ritade dels en serie mindre kanonbåtar, och dels något större, som fortsättning på Hemmema-serien. Fartygen var ändå något av en innovation, då Chapman var den första sedan vikingatiden att inse att Östersjöns skärgårdar inte är lämpliga att navigera med väldiga slagskepp.

Bestyckningen bestod av 18 st 12-pundiga och 4 st 3-pundiga kanoner samt 16 st 3-pundiga nickhakar.

1790 sjösattes en andra omgång av hemmeman. Dessa skiljde sig i hög grad från den första generationens hemmema bl.a. genom att de var både större och kraftigare bestyckade. Båtarna i den nya varianten var 43,4 m långa, 10,7 m breda och hade ett djupgående på 3 m. De var utrustade med hela 20 årpar.

Bestyckningen utgjordes av 24 st 36-pundiga och 2 st 12-pundiga kanoner.

[redigera] Fartyg tillhörande klassen

• Oden (1764)
• Styrbjörn (1789/90)
• Starkoster (1789/90)
• Hjalmar (1789/90)
• Birger Jarl (? - 1813 Apr 28)
• Erik Segersäll (?)