Gunnar Harding
Wikipedia
Gunnar Harding född 1940 i Sundsvall, är en svensk författare, översättare och kritiker.
Harding debuterade 1967 med Lokomotivet som frös fast.
Han har varit redaktör för Lyrikvännen och Artes och är ledamot i Samfundet De Nio. Harding har haft stor betydelse som introduktör av utländsk modernism, framför allt fransk, amerikansk och anglosachsisk lyrik. Harding har också ett stort intresse av jazz och läser ofta sin poesi från scenen med jazz som bakgrundsmusik.
[redigera] Bibliografi
- Lokomotivet som frös fast 1967
- Den svenske cyklistens sång 1968
- Blommor till James Dean 1969
- Örnen har landat 1970
- Guillaume Apollinaires fantastiska liv 1971
- Skallgång 1972
- Poesi 1967-1973, 1974
- Ballader 1975
- Den vrålande parnassen 1976
- Starnberger See 1977
- Luffaren Svarta Hästen 1977
- Bilddikt 1978 (tillsammans med Olle Kåks)
- Den trådlösa fantasin 1978
- Tillbaka till dig 1980
- Gasljus 1983
- Stjärndykaren 1987
- Apollinaries gåtfulla leende 1989
- Mannen och paraplyet 1990
- Mitt vinterland 1990
- Överallt där vinden finns 1993
- Är vi långt från Montmartre? 1995
- Stora scenen 1995
- Katedral av färgat glas 1997
- Kreol 1999
- Och drog likt drömmar bort 2000
- Tal på Övralid 6 juli 2001, 2001
- Salongsstycken 2001
- Där döda murar står 2002
- Det brinnande barnet 2003
- Beat! 2005 (tillsammans med Per Planhammar)
