Första sikhkriget
Wikipedia
Under brittiske generalguvernören Henry Hardinge (1844-1848) invecklades britterna i Indien i strider i Punjab, sedan grundläggaren av sikhernas därvarande rike, den med Storbritannien förbundne Ranjit Singh, avlidit 1839. Hans välrustade här (khalsa) blev under den ökande anarkin i Punjab innehavare av den egentliga statsmakten, och khalsan ryckte 1845, uppmuntrade av de brittiska motgångna i Afghanistan, in på brittiskt område.
Detta första sikhkrig avslutades efter blodiga strider genom den hårdvunna brittiska segern vid Sobraon och huvudstaden Lahores intagande. Sikharméns makt inskränktes, vid den nye rajans sida ställdes en brittisk resident, Henry Lawrence, och brittiska trupper förlades tills vidare i garnison i flera av Punjabs städer.
[redigera] Se även
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
