Elizabeth Cady Stanton

Wikipedia

Elizabeth Cady Stanton, född 12 november 1815, död 26 oktober 1902, amerikansk reformator och ledare för suffragettrörelsen.

Hon var dotter till en newyorkdomare, en rättsinnig man, som ansåg det viktigt även för kvinnor att erhålla utbildning. Han skickade sin dotter till Mrs, Willard's, en av de få goda skolorna i trakten. Hon tillbringade mycket tid på sin fars advokatkontor, där hon lyssnade till de förtvivlade kvinnor som kom till hans kontor med sina problem. Det var ofta bondhustrur, vars män hade supit upp sin arbetsförtjänst, och när kvinnan yrkade på skilsmässa fick männen likväl disponera över kvinnans anspråkslösa tillgångar och fick dessutom ensamrätt till vårdnaden om barnen. Hennes far var en godhjärtad man, som ofta öppnade sin egen plånbok för att hjälpa de arma kvinnorna.

1840 deltog hon i Internationella Antislaverikongressen i London. De från USA tillresta kvinnliga abolitionisterna fick efter ankomsten till London veta, att de som kvinnor inte fick ta någon officell del i förhandlingarna, utan endast närvara som åhörare. Denna upplevelse gjorde att Cady Stanton bestämde sig för att "göra en framstöt för att hjälpa sina landsmaninnor". Hon och hennes kvinnliga vänner hade arbetat lika hårt som männen för negerslaveriets avskaffande, och hon kände en djup förbittring över att diskrimineras på grund av sitt kön.

Tillsammans med en kvinna vid namn Lucretia Mott arrangerade hon ett offentligt protest- och diskussionsmöte i Seneca Falls, New York, 1848; detta möte betraktas som den amerikanska kvinnorörelsens födelse.

Cady Stanton ansåg att Bibeln utgjorde en av de främsta källorna till fördomar mot hennes sak och att den mer än något annat litterärt verk bar skulden för de orättvisor kvinnor utsattes för. Männen sökte i Bibeln moraliskt stöd för sitt tyranniserande av kvinnan och skyllde sitt sätt att behandla kvinnorna på sin tro att det var förordat av Gud i Bibeln.

Från slutet av 1850-talet började hon samarbeta med Susan B. Anthony. Tillsammans lyckades de 1860 få ett lagförslag antaget i staten New York, som gav kvinnan rätt att förutom att inneha egendom, också förfoga över sin egen arbetsförtjänst, inleda process och vid sin makes död ha samma rättigheter som denne hade haft om hans hustru hade avlidit före honom.

Cady Stanton och Susan B. Anthony grundade 1869 National Woman Suffrage Association.

Med åren kom Cady Stanton att förlora intresset för kvinnlig rösträtt, även om hon fortsatte att tro på "de bildades rösträtt", som hon uttryckte det. Istället ägnade hon sig åt sin hatkampanj mot organiserad religion. På 1890-talet författade hon ett verk i flera band, Kvinnans bibel. Boken, som väckte bestörtning såväl inom kyrkan som bland allmänheten, var en kritik av de kapitel i Bibeln som Cady Stanton betraktade som förnedrande för kvinnan.