Dokken
Wikipedia
Amerikanskt hårdrocksband som var stora under större delen av 80-talet. Spelade in första demoplattan "Back in the streets" på Repertoire Records , 1979. Originalsättningen består Don Dokken - Sång, George Lynch - Gitarr, "Wild" Mick Brown - Trummor och Juan Croucier - Bas. Dock är Don Dokken den enda originalmedlemmen som medverkar på plattan, varav de övriga musikerna ännu är okända.
1981 släpptes den första fullängdaren "Breaking the chains" under det Franska bolaget Carrere Records. Denna version innehöll hits som "Paris" (senare känd som "Paris is burning"), "Breaking the chains", "Stick to your guns", "Young girls" med flera. 1983 släpptes skivan på nytt under bolaget Elektra, och då med en annorlunda låtordning, samt nya mixningar. Titlarna från första albumet som var kända som "We're illegal" och "Paris", gick här under namnen "Live to rock (rock to live)" och som tidigare nämnt "Paris is burning".
1984 hoppade bassisten Juan Croucier av för att göra karriär i bandet Ratt, och den dittills okände basvirtuosen Jeff Pilson tog över. Bandet spelade in en ny skiva som fick fick titeln "Tooth and nail", och här fick de tack vare Pilsons fantastiska prestanda verkligen visa vad de gick för, såväl hårt riffrivande som melodiöst. Skivan satte bandet mer eller mindre på hårdrockens världskarta och ynglade av sig hits som "Tooth and nail", "Just got lucky", "Into the fire" och den hyllade snyft-power-balladen "Alone again".
1985 släppte tänjde bandet ytterliggare på sina förmågor, och släppte milstoplen "Under lock and key", som har ansetts som en utav de bästa skivorna med bandet genom tiderna! Denna skiva var jämnare än sin föregångare, dock inte lika hård utan kunde produktionsmässigt jämföras mer med samtida Bon Jovi, White Lion och Keel. Dock var låtmaterialet betydligt mer kommersiellt slagkraftigt än på sin föregångare. och det var uppenbart att gruppen hade börjat hitta sitt sound. De faktorer som gör att man lätt känner igen gruppens sound är kombinationen av Lynch's hårda, raka och experimentella riff, starka flerstämmiga backup-körer samt Dokkens mjuka melodiösa leadsång, med inslag av kraftfulla falsettskrik i de hårdare låtarna. "Under lock and key" satte soundmässigt på sätt och vis standarden för gruppens kommade verk, och låtar från skivan som slutade som hits blev bland annat "Unchain the night", "In my dreams", "It's not love" och "Lightning strikes again". Efter denna succé gav sig bandet ut på en turné som varade i nära 2 år.
