David och pärlan

Wikipedia

	Denna artikel behöver wikiformateras.
	Hjälp gärna till med den här och andra artiklar som saknar wikiformatering.

David och pärlan är en myckel välgjord musiksaga som skapats av Kerstin Erlandsson-Svevar och Lasse Pettersson år 1989. Historien är uppläst av Börje Ahlstedt.

Den handlar om pojken David som bor hos sin elake farbror, rådsmannen Lage. David tvingas arbeta dag ut och dag in med att laga mat, diska, städa, tvätta och får aldrig tid att leka eller att skaffa vänner. En morgon bestämmer han sig dock för att rymma. Han packar ned Lages frukost och lite kläder i en vedsäck och ger sig av.

Efter en stunds vandring kommer han till ett slottsbygge där slavar arbetar med att bygga den onde Kung Holgers sommarslott. Han träffar Prins Aiaron, en godhjärtad yngling, och en av slavarna, Sumar, berättar hur han kom att bli slav. När en av vakterna smäller med piskan ger David sig iväg mot havet. Där träffar han den talande grodan Eirin, som ger honom en magisk pärla. Hon säger att pärlan ger honom kraften att ge befallningar som alla andra måste lyda. De ger sig av och befrar slavarna, som jublar och sjunger. Sedan går de hem, och tvingar Lage att städa, diska, och göra just sådant arbete som Lage tycker minst om. Efter att ha nästan svimmat av utmattning och sovit en natt går Lage till kungen och får order att ta pärlan från David. Han misslyckas då Eirin upptäcker honom och flyr med pärlan i munnen. Kungen blir rosenrasande på Lage när han berättar om vad som hänt.

På kvällen håller folket fest på torget. Festen når sin höjdpunkt när Sumar smider fast pärlan i en kjedja. Plötsligt utbryter oväder, och i villervallan märker inte David att tjuvuen Ulv stjäl Eirin som han har i fickan. När David och Sumar morgonen därpåupptäcker att Eirin är borta söker de igenom hela festplatsen utan resultat. Lage kommer då och säger att David skall lämna över pärlan till kungen senast vid middagstid. David springer till slottet och utbyter pärlan mot sin vän Eirind.

Nu stundar svåra tider. Sumar och hans folk blir slavar och skatterna höjs. Ingen hotar nu den allt rikare och rikare kung Holger.

Prins Aiaron har dock tänkt ut en plan. Han gå och hämtar Sumar vid slottsbygget, och de tar med sig ett kraftig fiskenät och en påse glaskulor. Långt ute till havs fångar de med hjälp av kulorna som lockbete sjömonstret Glummerdung. När kungen sedan tar sitt dagliga bad släpper de monstret. Glummerdung far direkt mot kungen och den blänkande pärlan. När den fått tag i Holger ropar de till honom att ge ifrån sig pärlan för att slippa loss. Holger ger i desperation pärlan till Aiaron, och kungens vakter ger sig på monstret och tvingar det att släppa greppet. När kungen sidan ber Aiaron att lämna tillbaka pärlan vägrar denne utan ger pärlan till David. Folket fördriver Holger och avsätter Lage. I slutet simmar Eirin tillbaka med pärlan till havet, och förklarar att det finns andra land, och andra Kungar, och andra ställen där folket är slavar. Någonstans kommer pärlan alltid att behövas.