Damas de Blanco
Wikipedia
Damas de Blanco (spanska för Damer i vitt) är en kvinnlig motståndsrörelse på Kuba, som försöker förena makar och andra släktingar till de oliktänkande som fängslats under Fidel Castros regim. Kvinnorna protesterar mot fångenskaperna genom att gå till mässan varje söndag iklädda vita klänningar, och går därefter tysta genom gatorna i dessa vita kläder. Färgen vitt symboliserar fred. Rörelsen tilldelades Europaparlamentets Sakharovpris 2005.
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Damas de Blanco grundades två veckor efter 2003 års massarrestering som Kubas regering utförde på bortåt 80 personer som anklagades för att ta emot pengar och gåvor från United States Interests Section in Havana. Anhöriga till de tillfångatagna började träffas på söndagar vid St. Rita kyrkan i Havanna för att be för fångarna. Efter varje mässa, började de företaga en rituell procession från kyrkan till den närbelägna parken. De vita kläderna de har är till åminnelse av Madres de la Plaza de Mayo i Argentina, vilka använde en liknande strategi för att begära upplysningar om deras försvunna barn från militärregimens tid. Varje deltagare i Damas de Blancos processioner bär en knapp med ett fotografi på hennes fängslade anhöriga och en siffra som anger åren fångenskapen varat.
[redigera] Kubanska regeringens inställning
Kubas regering har regelbundet organiserat grupper av regimvänliga för att möta upp Damas de Blancos protester. Flera av rörelsens medlemmar har rapporterat att de har häktats och hotats av polisen, och att deras hem har sökts igenom. Under palmsöndagen 2005 sände den regimvänliga Föreningen Kubas kvinnor 150 kvinnor för en motdemonstration.
[redigera] Sakharovpriset
2005 tilldelades Damas de Blanco, Reportrar utan gränser, och den nigerianska människorättsadvokaten Huawa Ibrahim Sakharovpriset. Fem av rörelsens ledare utvaldes för att emottaga priset: Laura Pollán, vars make Hector Maseda avtjänar ett 20-års straff; Miriam Leiva, vars make Oscar Espinosa Chepe har blivit villkorligt frigiven på grund av sjukdom; Berta Soler, vars make Angel Moya Acosta avtjänar 20 år; Loida Valdes, vars make Alfredo Felipe Fuentes dömdes till 26 år; och Julia Núñez, vars make Adolfo Fernández Saínz avtjänar 15 år. Några av dem förhindrades att besöka sina makar för att berätta för dem om priset, men Laura Pollán uppgav för Wall Street Journal att de som fått nyheten var väldigt glada och stolta.
Kubas regering hindrade kvinnorna från att deltaga i prisutdelningen i Strasbourg, Frankrike.
[redigera] Källor
- artikeln påbörjades som en översättning av den engelska artikeln
