Användare:Christer Romson
Wikipedia
Jag heter Christer Romson och har varit aktiv på Wikipedia sedan oktober 2004.
- Att få text om det självklara ut från tankens värld till handen är inte helt lätt. När man har jobbat ett tag med en sak så sitter jobbet mer i ryggmärgen och man känner mer än man formulerar i ord.
Journalanteckningar är texter om objektiva fynd vi gör, från första telefonsamtal till förlossningen till utskrivningssamtal med familjen.
Nej, jag kan inte alltid ens muntligt förklara varför jag tittar en extra gång. Det får inte stå att "Kände på mig när jag såg kvinnans blick att något tok var på gång, så då gjorde jag detta och upptäckte det där." I journalen står "Kl. 07.41 noterat lätt ljus blödning. P.88. FLJ 162. Normalt värkarb. 30/2. O palp el. VU. Tillkallat jour."
Mina tankar i ett sådant läge är "F-n, bara det går vägen. Bara hon inte förlorar barnet."
Journaltexterna är strikta då ingen får uppröras av dem och kvinnorna själva ska förstå, vilket de naturligtvis inte gör. Och vi säger inte till paret hur rädda vi varit eller så. Vi har schabloner för förlossningsförlopp parallelt med förlossningsjournalen. De är lättare att förstå. På samma vis som fäderna/männen förstår CTG-apparaterns uttryck för smärta, men blir konfysa av att tolka kvinnans uttryck för samma smärta.
En distrikstsköterska sa en gång "Vi kan ju inte skriva. 'Katten är död och därför är Kalle nedstämd idag'. Varför inte? 'Nä vi ska inte brodera ut texten så mycket'."
Vad som får mig i ett fall av 100 med prickar för ögonen (jag jobbar mest i den branschen) sända någon akut till sjukhus kan svåreligen formuleras i journaltext. Det är inte objektivt verifierbart att jag mäter röstläge, validerar ordval och liknande. Ögonbranschen är utmärkt för dyslektiker tror jag. Synvärden, glasvärden, tryck, gradtal och tillstånd som syns eller ej. Själens speglingar når aldrig journaltexterna. Möjligen kan det stå "Orolig. Får dubbel dos lugnande inför op."