Cato d.y.

Wikipedia

	Denna artikels neutralitet är omstridd.
	Se diskussionssidan för mer information.

Cato d.y., Marcus Porcius Cato, född 95, död 46 f.Kr., romersk senator, stoiker, sonsonson till Cato d.ä..

Romersk politiker. Berömd för sin hängivenhet för republikens ideal och sitt motstånd mot Julius Caesars maktlystnad. Efter Caesars seger vid Thapsus i Nordafrika 46 f. Kr. blev Catos situation omöjlig. Som befälhavare i staden Utica nära Thapsus skulle Cato inte kunna undgå att bli tillfångatagen av Caesars trupper. Erfarenheterna från inbördeskriget pekade på att Caesar inte skulle döda sina motståndare, utan i stället benåda honom. Enligt republikens ideal skulle det betyda att Cato kom i tacksamhetsskuld till Caesar, som avstått från att döda honom. Det skulle tvinga Cato till att antingen tiga med sitt motstånd eller förlora sin heder när han angrep sin välgörare Caesar som skonat honom. Cato valde då att ta sitt liv, för att inte ge Caesar tillfälle att skona honom. Republikanerna räknade Cato som en martyr, medan Caesar publicerade skriften "Anti-Cato" för att svärta ner honom. Catos systerson Brutus, som tidigare tagit emot nåd från Caesar, valde senare att delta i den sammansvärjning som slutade med mordet på Caesar den 15 mars år 44 f.Kr. Cato d.y. förblev ett republikanskt föredöme i århundraden framåt: en omutligt hederlig republikansk martyr, med enkla vanor.