Buss (elektronisk term)

Wikipedia

Buss (kortform av en. bus-bar), breda ledningskablar, benämning på gemensamma ledningar som förbinder digitala moduler. Bussarna utgör det centrala i modern elektronik och f.n. en komponent som begränsar parallellism i datasystem.

I tidiga datorsystem var bussar just parallella ledningar mellan enheter men har senare inom datortekniken kommit att beteckna alla subsystem i en dator, som flyttar kraft eller information mellan enheter i datorn eller mellan datorer, till exempel PCI och USB.

Varje buss är förenad med ett protokoll enligt vilket kommunikation över bussen sker. Ledningsknippans trådar består av dataledningar, signalledningar och spänningsledningar vilka traditionellt har varit bundna parallellt med varandra. För att minska störningar krävs dock att ledningarna är tvistade, d.v.s. ligger omlott kring varandra. Dataledningarnas uppgift är att överföra data, medan signalledningarnas uppgift är skicka kontrollsignaler, d.v.s. indikera vilken operation som äger rum, adressera data till rätt enhet, m.m. Spänningsledningarna fungerar som energikälla för enheterna som kopplas på bussen.

Överföringsprinciperna är antingen parallell eller seriell. I det första fallet representeras varje individuell dataledning av en bit. För seriell överföring samverkar varje ledning, och bitarna överförs i sina bestämda perioder. Förr hade den parallella ett övertag i snabbhet jämfört mot den seriella, medan den seriella kunde ha längre förlängningssladdar än den parallella. Numera är skillnaderna små och de flesta tekniker (SATA, USB, o.s.v.) använder sig av seriell överföring.

Det som begränsar bussarna är vanligvis antalet enheter som kan inkopplas, brist på honkontakter samt den uttagna strömstyrkan då dessa sammankopplas. De två senare fallen löses vanligtvis genom en s.k. hubb, som har flera kontaktuttag och en extern spänningskälla.

Bussar för överföring av data används också i inbyggda system, till exempel fordon. I fordonsindustrin är CAN ledande teknik.