Betyg

Wikipedia

Ett betyg är ett omdöme, graderat enligt en viss skala. Betyget innebär att varan eller tjänsten har en enligt denna skala viss kvalitet.

Innehåll

1 Skolbetyg
- 1.1 Finland
- 1.2 Sverige
2 Betygsättning på akademisk nivå
3 Akademiska betyg
4 Andra typer av omdömen
- 4.1 Betyg efter anställning
- 4.2 Filmbetyg
5 Källor

[redigera] Skolbetyg

[redigera] Finland

I Finland används i grundskolan och gymnasiet en sjugradig skala 4-10, där 4 är underkänt. Vid yrkesskolor, högskolor och universitet används nästan uteslutande den sexgradiga skalan 0-5, där 0 är underkänt.

[redigera] Sverige

[redigera] 1820 - 1897

På läroverken infördes 1820 en fyrgradig betygsskala där betygen sattes i förhållande till hur väl eleven klarat kursplanen.

A	Berömlig insikt
B	Godkänd insikt
C	Försvarlig insikt
D	Otillräcklig insikt

I läroverken fick eleverna även betyg i uppförande:

A	Stadgade seder och berömligt uppförande
B	Jämnt och stadgat uppförande
C	Oklanderligt uppförande
D	Lättsinnigt och ostadigt uppförande

[redigera] 1897 - 1962

I folkskolan infördes 1897 en sjugradig skala av bokstavsbetyg. De avsågs vara kunskapsrelaterade, till skillnad från de därpå följande relativa betygen och dagens målrelaterade betyg. Betygsskalan infördes 1905 även i läroverken.

Betygsstegen var följande:

A	Berömlig
a	Med utmärkt beröm godkänd
AB	Med beröm godkänd
Ba	Icke utan beröm godkänd
B	Godkänd
BC	Icke fullt godkänd
C	Underkänd

Till dessa kan också läggas:

B?	med tvekan godkänd

som inte var ett officiellt betygssteg, men förekom i utskrivna terminsbetyg. Flitigt brukade betygssteg på prov m m var beteckningar som Ba+ och AB?.

I dessa skolformer gavs även betyg i Ordning och Uppförande, där standardbetyget var A medan "nedsatt sedebetyg" oftast motsvarades av B i Ordning. I allvarligare fall kunde ges C i Ordning och B, C eller D i Uppförande. Nedsatt sedebetyg kombinerades i extra allvarliga fall (brottslighet eller allvarligare kränkning av skolans regler) med relegering.

För att bli flyttad till högre årskurs krävdes godkända betyg i samtliga ämnen. I samband med höstterminsstarten fanns möjlighet att flyttningspröva för att bli godkänd i de ämnen där eleven var underkänd.

[redigera] Perioden 1962-1994

Efter 30 års utredning infördes i 1962 års grundskola och i 1966 års gymnasium och fackskola en femgradig relativ betygsskala. Dessutom togs betygen under den här perioden bort från de lägre årskurserna i grundskolan och ersattes av kvartssamtal.

Avsikten var enligt förordningen att betygen för samtliga elever i landet som läste en viss ämneskurs skulle fördelas så här:

5 -		7%
4 -		24%
3 -		38%
2 -		24%
1 -		7%

Detta motsvarar ett förmodande att prestationerna fördelar sig enligt en normalfördelning, och betygen skulle alltså gå att räkna ut som standardpoäng, med medelvärdet 3,0 och standardavvikelsen 1,0 hos betygen.

För att uppnå målet att jämföra samtliga elever i hela landet, anordnades i vissa ämnen och årskurser standardprov i grundkolan och centralprov i gymnasiet och fackskolan. I övriga ämnen uppmanades lärarna att följa samma betygsfördelning som klassens elever fick i dessa centralt anordnade prov.

Den vanligaste missuppfattningen med de relativa betygen var att ovanstående poängfördelning skulle gälla i varje klass eller undervisningsgrupp. Det kunde också förekomma påståenden som "femmorna är slut", vilket bottnar i en missuppfattning om hur centralproven skulle hanteras lokalt.

En följd av övergången från de sjugradiga bokstavsbetygen till den femgradiga skalan var att begreppet underkänd försvann. Därmed ändrades också villkoren för att flytta till högre årskurs. Den som i sitt årskursbetyg hade ett betygsmedeltal på 2,3 eller därunder, kunde kvarsättas om klasskonferensen så beslutade. Konferensen beslöt ofta att flyttning kunde ske, om eleven prövade med förbättrade resultat i ett eller ett par namngivna ämnen. Med tiden kom betyget ett (och många gånger även betyget två) att betraktas som underkänt fast detta aldrig varit avsikten.

Den femgradiga betygsskalan innebar ofta att man på många skolor använde ett informellt, muntligt betygssystem där lärarna satte plus- eller minustecken efter betygen.

[redigera] Efter 1994

Efter jämförelsevis kort utredningstid ersattes det relativa betygssystemet med ett målrelaterat betygssystem.

[redigera] Grundskolan

Ett nytt betygsystem infördes samtidigt som den nya läroplanen för det obligatoriska skolväsendet år 1994 blev gällande (Lpo 94). I Grundskoleförordningens (1994:1194) kapitel sju som handlar om betyg är det reglerat vad som gäller för betyg.

Idag får eleverna i svensk grundskola betyg från år 8 och till och med när skolplikten upphör. Skolplikten upphör vid utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 16 år. I årskurs 8 och vid höstterminens slut i år 9 får eleverna terminsbetyg och vid vårterminens slut i årskurs 9 får de ett slutbetyg vilket betyder att eleverna får betyg fyra gånger under sin grundskoletid. Undantaget är elever som går om en årskurs eller har sen skolstart. De flesta högstadieskolor ger elever från årskurs 7 ett skriftligt omdöme en gång per termin vilket inte skall ses som ett betyg utan vara en föraning om betyget. Det skriftliga omdömet talar om eleven har uppnått målen eller ej.

Betygskalan som används idag är tregradig där godkänd (G), väl godkänd (VG) och mycket väl godkänd (MVG) används. I grundskolan finns inte betyget icke godkänd (IG) till skillnad från i gymnasieskolan. I sådana fall då en elev inte når målen för grundskolans sista år skall ett skriftligt omdöme om elevens kunskapsutveckling i ämnet (eller ämnesblocket) bifogas i slutbetyget. Det sistnämnda infördes den 1 juli 2003.

Betygen är målrelaterade. Terminsbetygen sätts i förhållande till de lokala mål och kriterier som bestämts för ett ämne vid varje enskild skola. Slutbetygen skall sättas i förhållande till de mål som anges i kursplanerna och i de nationellt fastställda kriterierna. "Det innebär i sin tur att närvaro, flit, ambition, läxläsning, lektionsarbete m.m. inte i sig ska vara grund för betygsättningen, såvida de inte är en direkt förutsättning för att målen ska kunna nås, till exempel i form av laborationsarbete." (Skolverket, 2004, s 30) I Grundskoleförordningens kapitel sju, 8 §, står det följande att läsa "Om det finns särskilda skäl får läraren vid betygssättningen bortse från enstaka mål som eleven skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret. Med särskilda skäl avses funktionshinder eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur och som utgör ett direkt hinder för att eleven skall kunna nå ett visst mål." Denna paragraf kallas ofta pysparagrafen.

Betyg ges i grundskolans ämnen. Ämnen som eleverna inte får betyg i är elevens val och språkval såvida de inte valt att läsa ett modernt språk. Om undervisningen bedrivits ämnesövergripande i samhällsorienterande och naturorienterande ämnen får läraren besluta att ge ett sammanfattande betyg för ämnesblocket. Alla ämnen är lika mycket värda och är inte relaterade till hur många undervisningstimmar man haft i ämnet. Eleverna använder slutbetyget för att söka in till gymnasiet och då är det jämförelsetalet vid meritvärderingen som räknas. Det är endast de 16 bästa betygen i elevens slutbetyg som räknas för att det skall bli likvärdigt för alla Sveriges elever. Bestämmelser om detta finns i sjätte kapitlet 4 § i gymnasieförordningen (1992:394). Eleverna måste vara godkända i svenska, matematik och engelska för att antas till de nationella programmen vid gymnasiet. Betygen översätts till poäng i urvalsprocessen till gymnasiet.

[redigera] Gymnasieskolan och komvux

Ett nytt betygsystem infördes samtidigt som den nya läroplanen för det frivilliga skolväsendet år 1994 blev gällande (Lpf 94). För de elever som påbörjade sina gymnasiestudier 1992 och 1993 enligt den nya läroplanen sattes "målrelaterade sifferbetyg" vilket gav upphov till viss kritik.

Betygskalan är fyrgradig där Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl godkänd (MVG) används. Betygen är målrelaterade. Kursbetygen sätts i förhållande till de mål som anges i kursplanerna och i de nationellt fastställda kriterierna. Under perioden 1994-2000 måste varje skola göra lokala preciseringar av betygskriterierna, och nationella kriterier för MVG saknades. I läroplan 2000 infördes nationella kriterier även för MVG.

Enligt nu gällande läroplan (2005) från 2000 innehåller avgångsbetygen samtliga kursbetyg (utom IG-betyg som senare ersatts med minst Godkänd) som givits under gymnasietiden. I den kommande utredningen föreslås en återgång till sammanfattande ämnesbetyg i avgångsbetyget. Alla kurser är lika mycket värda men relaterade till hur många poäng kursen omfattar. Eleverna använder avgångsbetyget för att söka in till högre utbildningar och då är det jämförelsetalet vid meritvärderingen som räknas. Där värderas betygen så här:

MVG	ger 20 poäng
VG	ger 15 poäng
G	ger 10 poäng,
IG	ger 5 poäng
-	ger 0 poäng

Jämförelsetalet är ett viktat medelvärde av samtliga kursbetyg med kursernas poängtal som vikter.

[redigera] Gemensamt

Betygen sätts av undervisande lärare även om denna varit obehörig. Om undervisande lärare av någon orsak får förhinder att sätta betyg sätts dessa av rektor, som är ytterst ansvarig för betygen. Det är även rektor som sätter betyg om två undervisande lärare i samma ämne är oense om elevens betyg. (Skolverket, 2004, s 3ff)

I gymnasieutredningen förekommer diskussioner att obehöriga lärare inte ska få sätta betyg.

Eleverna har rätt att få sitt betyg, i ett enstaka ämne eller hela betyget, prövat enligt 16 § i grundskoleförordningen (1999:683), men enligt Skolverkets allmänna råd och kommentarer angående betyg finns det inte reglerat hur det skall gå tillväga. De rekommenderar skolorna att vara flexibla i sitt tillvägagångssätt. Det är endast slutbetyget som går att prövas; sålunda gäller denna regel ej terminsbetygen.

[redigera] Framtiden

I takt med att svenska universitet och högskolor inför en sjugradig betyggskala har det höjts röster för att använda samma betygsskala i hela skolsystemet. Borgerliga politiker som sysslar med skolfrågor har väckt frågan om utredning om det framtida betygssystemet. Även Lärarnas Riksförbund vill ha ett betygssystem i Sverige med fler steg. (Svenska Dagbladet 26 september 2006)

[redigera] Betygsättning på akademisk nivå

Högskolor och universitet bestämmer själva vilket betygssystem som skall användas. Vanligast är den tregradiga skalan: väl godkänt, godkänt och underkänt. Men andra skalor förekommer också. Vid juridisk fakultet och i ingenjörsutbildningar används ofta till exempel tre- eller fyra-gradiga skalor.

Flera lärosäten har gått över, eller har planer på att gå över till den sjugradiga ECTS-betygsskalan.

Det blir allt vanligare att endast godkänt eller inte godkänt används som kursbetyg. Ett argument som ibland används för detta är att pedagogiken påverkas negativt genom användning av värderande betyg. Ett annat argument som används är att det är svårt att urskilja den enskilda studentens prestationer i grupparbeten eller under praktikperioder.

Vid avslutade studier vid universitet och högskolor utfärdas (på begäran) examensbevis.

[redigera] Akademiska betyg

Huvudartikel: Akademiska betyg

I den examensordning som gällde fram till 1968 års högskolereform gällde att akademiska studiers omfattning mättes i akademiska betyg. Ett akademiskt betyg motsvarade en hel terminskurs, det vill säga det vi idag kallar 20 akademiska poäng, eller 30 högskolepoäng från juli 2007.

[redigera] Andra typer av omdömen

Detta avsnitt är bara påbörjat. Du kan hjälpa till genom att fylla i mer.

[redigera] Betyg efter anställning

Efter att man varit anställd på ett företag kan man få ett omdöme, detta kallas ibland betyg.