Benedikts regel

Wikipedia

Benedikt av Nursia lämnade ett komfortabelt liv som student i Rom ca år 500 för att söka andlig upplysning. Han drog till sig efterföljare i detta liv, och den plan för livet som han etablerade för dessa munkar är sedan dess känd som Benedikts regel (ca 530). Hans gemenskap grundade till sist klostret i Monte Cassino, mellan Rom och Neapel.

Regeln kan sammanfattas i Benediktinerordens motto: pax, "fred". Munkens eller nunnans liv är indelat i regelbundna perioder av sömn, bön, läsning i heliga skrifter, vila och fysiskt arbete. Under senare perioder flyttades tyngdpunkten från jordbruk, hantverk och annat fysiskt arbete till mer intellektuellt arbete och undervisning för många kristna munkar.

Modellen för klosterlivet under Benedikts regel var familjen, med abboten som far och alla munkarna som bröder. Prästerskap var ursprungligen en oviktig del av klosterlivet - munkarna använde den lokala prästens tjänster. På grund av detta fungerade kvinnligt klosterliv med en abbedissa som mor lika väl som manligt.

Andra klosterregler skrevs av eller tillskrivs viktiga klostergrundare - S:t Pachomius regel och S:t Basils regel i den ortodoxa kyrkan, och reglerna för andra ordnar i den katolska delen av kristenheten. Benedikt var otvivelaktigt medveten om dessa, men i vilken grad Benedikts regel var baserad på direkt kunskap om dessa organisationer är omdiskuterat.

Benediktinerorden, likväl som vilken annan organisation som helst som varar mer än 1500 år har haft både höjdpunkter och lågvatten. I tider av reform försökte i alla tider dynamiska ledare återvända till en tillvaro så nära klosterregeln som det gick.