1947 års män
Wikipedia
1947 års män var från början beteckningen på en grupp konstnärer som i april 1947 ställde ut vid samlingsutställningen Ung konst på Galleri Färg och Form vid Brunkebergs Torg i Stockholm. Denna utställning kom att bli den enskilt viktigaste faktorn för den konkreta konstens genombrott i Sverige.
Beteckningen 1947 års män myntades av dåtidens konstkritiker och namnet refererar till de tidiga svenska modernisterna i gruppen 1909 års män. Namnet är dock missvisande eftersom det helt frankt utesluter den enda kvinnliga konstnären på utställningen, nämligen Randi Fisher.
Gruppen bestod av bildkonstnärerna Lennart Rodhe, Olle Bonnier, Karl Axel Pehrson, Pierre Olofsson, Randi Fisher, Olle Gill, Lage Lindell, Armand Rosander och Uno Wallman samt skulptörerna Liss Eriksson och Knut-Erik Lindberg.
Själva ansåg de sig inte tillhöra någon konstnärsgrupp utan att beteckningen bara var en medial konstruktion. Beteckningen 1947 års män har under åren används på olika sätt. Ibland refererar det till alla de elva konstnärerna som ställde ut på Ung konst, vid andra tillfällen endast till några av dem. Ibland nämns också skulptören Arne Jones som en av 1947 års män – trots att han alltså inte var med på utställningen 1947.
1977 gav Thomas Millroth ut boken Rum utan filial? 1947 års män
