Äldre nysvenska
Wikipedia
 Artiklar om svenska |
Den Äldre nysvenskan är en epokindelning för det språk som talades och skrevs i Sverige 1526-1732. Epokindelningen har gjorts på grund av att Nya Testamentet utkom på svenska 1526 och att första numret av Olof von Dalins Then swänska Argus utkom 1732.
Under denna period blir svenskan riksspråk i Sverige. Den dialekt som blir norm för riksspråket är överklassens språk i Mälardalen. Riksspråket kodifieras i ordböcker och grammatikor. Gustav Vasas bibel blir en vikitg normativ text. Det kyrkliga språket blir i och med reformationen svenska.
Högtyskan har under perioden ett stort inflytande på Svenskan; många tyska ämbetmän fick tjänster i Sverige och Martin Luthers bibelöversättning influerade starkt Gustav Vasas Bibel.
Innehåll |
[redigera] Språkförändringar
[redigera] Ortografi
Under perioden fick å, ä och ö sina nuvarande former.
Under 1500-talet rådde en allmän ortografisk oreda. Ett ord kunde stavas på många olika sätt i ett och samma brev. Men under 1600-talet ökade boktryckandet i Sverige vilket ledde till att man alltmer började diskutera vilka regler som skulle gälla för stavning. Två viktiga profiler (och motståndare) i debatten var Urban Hiärne och Jesper Swedberg.
[redigera] Morfologi
Under en period ca. 1500-1900 hade svenskan fyra grammatiska genus maskulinum, femininum, neutrum och utrum (han, hon, den och det). Det kan ses som en utveckling från de tre fornsvenska genusen han, hon och det till vårt nutida genussystem med bara den och det.
Under 1600-talet försvinner verbens numerusböjning ur talspråket.
[redigera] Litteratur
- Pettersson, Gertrud, Svenska språket under sjuhundra år, Lund 2005
- Svensson, Jag, Kommunikationshistoria, Lund 1988
