Straffspark

Wikipedia

En straffspark utdöms till motståndarlaget då en spelare i sitt eget straffområde begått ett regelbrott som utanför straffområdet skulle ha renderat en direkt frispark till motståndarlaget.

Straffsparken går till så att bollen läggs på straffpunkten, 11m (12 Yds) ut från mållinjen. Straffsparkaren skall vara identifierad och övriga spelare skall befinna sig bakom bollen, utanför straffområdet och minst 9,15m (10 Yds) från bollen, dvs utanför cirkelbågen, tills dess bollen är i spel, dvs blivit sparkad och rör sig. Målvakten måste med båda fötterna ha kontakt med mållinjen tills dess bollen är i spel.

Om en straffspark har utdömts under ordinarie matchtid skall tiden förlängas så att straffsparken kan slås innan spelet stoppas för halv- eller full tid.

[redigera] Historia

Idén om straffsparken brukar man säga att målvakten och affärsmannen William McCrum uppfann 1890 i Milford, Country Armagh, i det då brittiska Irland. Det irländska fotbollsförbundet presenterade idén till IFAB och slutligen, efter långa diskussioner, antogs idén den 2 juni 1891. Den introducerades säsongen 1891/1892. I början kallades den "the kick of death" "(dödssparken)".