Robert le Diable
Wikipedia
Grand opéra i fem akter med text av Eugène Scribe och musik av Giacomo Meyerbeer. Uruppförd den 21 november 1831 på Opéra i Paris. Tid och plats: I och kring Palermo, ca 1250.
[redigera] Personer
- Robert, hertig av Normandie Tenor
- Bertram, hans vän Bas
- Prinsen av Granada, stum roll
- Kungen av Sicilien, stum roll
- Isabelle, prinsessa av Sicilien, hans dotter Sopran
- Alice, bondflicka från Normandie Sopran
- Raimbaut, hennes trolovade Tenor
- Alberti, en riddare Bas
- En vapenhärold Tenor
- Kungens av Sicilien ceremonimästare Tenor
- En präst Bas
- Isabelles hovdam Sopran
Riddare, hovfolk, soldater, bönder, munkar och nunnor Kör
[redigera] Operan
Genom all sin kunskap han fått genom studier och komposition i Tyskland, Italien och Frankrike hade Meyerbeer uppnått ett mästerskap i bland annat orkestration och nu var han redo för målet på sin resa, Paris och få sina operor uppförda där och han hade turen att få bekanta sig med Scribe som skulle skriva alla hans libretton utom en.
Robert var Meyerbeers första opera för Paris, men var inte egentligen tänkt som Grand opéra utan som en opéra-comique. Scribe och Meyerbeer sadlade snabbt om när dom hörde talas om Victor Léons duktiga team på den 1830-års nybildade Grand opéra. Dom ändrade det visuella i texten och la till tärningspelspantomimen i först akten och helvetesdansen (valse infernal) i tredje akten, där Bertram åkallar de döda nunnorna.
Succén var gränslös vid premiären och det betraktades som en ny era i operahistorien, till och med Rossini och Wagner uttryckte sig i positiva ordalag och inom tre år hade man spelat operan över hundra gånger och snart hade man uppfört den över världens alla scener.
Robert har ett antal anslående melodier, till exempel; Isabelles kavatina i fjärde akten Robert, toi que j´aime Roberts siciliano i första akten O fortune, à ton caprice, viens, je livre mon destin! och Bertrams åkallelsearia i tredje akten i klostescenen där han åkallar de fallna nunnorna ur gravarna till en bacchanal, Voici donc le débris du monastère antique, Nonnes qui reposez sous cette froide pierre, relevez-vous!, som uppnår avsevärt psykologiskt djup. Även Roberts och Isabelles duett i andra akten bör nämnas Avec bonté voyez ma peine.
Många tonsättare blev på något sätt påverkade av Robert, främst musikaliskt i orkestrering och uppbyggnad, en del Wagners operor påminner ibland om Meyerbeer och Verdis Don Carlos är influerad, särskilt tredje aktens final är lik Roberts final till tredje akten.
Efter första världskriget försvann praktiskt taget alla Meyerbeers operor från världens scener och det gällde även Robert, men den har börjat uppleva en renässans på senare tid och finns även inspelad på skiva.
