Orfeus och Eurydike (opera)
Wikipedia
Orfeus och Eurydike / Orhpée et Eurydice (Orfeo ed Euridice) Azione teatrale per musica / tragédie opéra ou drame héroïque i tre akter. Text i den italienska versionen (Wien) Ranieri de Calzabigi och den franska versionen: Pierre-Louis Moline efter Calzabigi och musik av Gluck. Uruppfördes den 5 oktober 1762 på gamla Burgtheater i Wien och 2 augusti 1774 på Académie Royale de Musique i Paris. Tid och plats: Över- och underjorden, mytisk tid.
[redigera] Personer
Herdar, herdinnor, nymfer, furier, saliga själar, hjältar, hjältinnor (Kör och balett).
[redigera] Operan
Till skillnad från den grekiska orginalmyten där Orfeo inte återfår sin älskade Euridice var Gluck tvungen att införa ett happy end för att göra den dåtida publiken nöjd som inte var mogen för olyckliga slut som myten egentligen slutade där Euridice åter går tillbaka till de döda. Det lyckliga slutet är ett antiklimax då man nästan förväntar sig ett olyckligt slut och det passar inte egentligen in, dock har operan varit på den fasta repertoaren för många operahus i över 260 år, vilket betyder att den är den äldsta operan som förtfarande spelas regelbundet.
