Manon Lescaut

Wikipedia

Manon Lescaut är en opera i fyra akter av Giacomo Puccini. Den uruppfördes 1893 på Teatro Regio i Turin. Librettot skrevs av Giuseppe Giacosa och Luigi Illica efter en roman av Abbé Provost från 1731.

Operan var Puccinis riktiga genombrott som en av världens ledande operakompositörer. Den blev en direkt succé trots att historien redan använts nio år tidigare av den franske kompositören Massenet. I operan framträder de typiska "Puccinidragen"; ödesmättad dramatik, skör hjältinna, fantasirik instrumentering och arior som går direkt till hjärtat.

Första akten: De två älskande, Manon ( sopran ) och Des Grieux ( tenor ) möts på ett värdshus. De flyr från den äldre rikeman, de Revoir ( bas ) som Manons bror Lescaut ( baryton ) hittat som försörjare åt sin syster.

Andra akten: Manon har gått tillbaka till de Revoir men är uttråkad. Därför planerar hon att fly med Des Grieux. När hon är plockat på sig ädelstenar och just ska iväg ertappas hon dock av gendarmerna och fängslas.

Tredje akten: Des Grieux försöker hjälpa Manon att fly men tvingas se på när hon deporteras till Lousiana. I desperation kräver han att få följa med till Amerika.

Fjärde akten: Manon och Des Grieux på flykt, nu i ödemarken i kolonin. De är utmattade, vilsna och hungriga. Manon dör i Des Grieux armar.

Stämningen i operan går från komedi i första akten till passionsdraman i den andra. Tredje akten innehåller mycket avancerade stämmor och fjärde akten är närmast en utdragen elegi. Mellan andra och tredje akten har Puccini gjort ett symfoniskt intermezzo, inte utan influenser av Wagner.