Lapplandskriget

Wikipedia

Lapplandskriget

Del av Lapplandskriget (Andra världskriget)

27 april 1945. Finska soldater hissar Finlands flagga vid den finsk-norska gränsen

Datum	1 november, 1944 - 27 april, 1945
Plats	Lappland, norra Finland
Utfall	Finländsk seger

Stridande

Finland, Sovjetunionen

Tyskland

Befälhavare

Generallöjtnant Hjalmar Siilasvuo

Generalöverste Lothar Rendulic

Styrka

3 infanteridivisioner
1 pansardivision
2 infanteribrigader

214 000

Förluster

774 stupade
3 000 sårade
174 krigsfångar
108 försvunna

1 000 stupade
2 000 sårade
1 300 krigsfångar

Lapplandskriget
Hogland – Torneå – Rovaniemi

Lapplandskriget är namnet på Finlands tredje krig under andra världskriget mot Nazitysklands trupper i Lappland i norra Finland från september 1944 till april 1945.

Så tidigt som sommaren 1943 började den tyska ledningen förbereda planer inför möjligheten att Finland skulle teckna en separatfred med Sovjetunionen. Tyskarnas planer gick ut på att dra tillbaka trupperna norrut för att skydda de finska nickelgruvorna i närheten av Petsamo. Under vintern 1943-1944 använde tyskarna krigsfångar, varav många hade tillfångatagits i södra Europa och avled av kylan då de fortfarande endast bar sommaruniform i arbetet med att förbättra vägarna mellan norra Norge och norra Finland. De upprättade förråd i området och då Finland undertecknade ett eldupphöravtal med Sovjetunionen i september 1944, var tyskarna redo.

Samtidigt som de tyska marktrupperna drog sig tillbaka norrut började den tyska marinen att minera sjövägen till Finland, och genom Operation Tanne Ost försökte tyskarna erövra ön Hogland (Suursaari) i Finska viken. Även om några tyska och finska officerare försökte organisera ett förhållandevis fredligt tillbakadragande, utbröt strider mellan tyska och finska trupper redan innan den första preliminära finsk-sovjetiska fredsuppgörelsen undertecknats. Striderna intensifierades då finländarna förberedde sig att genomföra det ryska villkoret att driva ut de tyska trupperna från finskt territorium.

Finland hamnade alltså i en situation liknande den i Italien och Rumänien vilka efter att ha kapitulerat till de allierade blev tvungna att slåss för att befria sitt land från tyska trupper. Den finska situationen komplicerades ytterligare av det sovjetiska kravet att större delen av de finska styrkorna samtidigt skulle demobiliseras obeaktat kampanjen mot de kvarvarande tyska trupperna.

Den finske generalen Hjalmar Siilasvuo, som hade segrat vid slaget vid Suomussalmi, ledde de finska manövrerna mot tyskarna och under oktober och november 1944 lyckades han fördriva dem från större delen av norra Finland. De tyska trupperna under generalöverste Lothar Rendulic brände stora delar av det land de drog sig tillbaka från. Mer än en tredjedel av bosättningarna i området förstördes och residensstaden Rovaniemi brändes till grunden. Utöver de materiella förlusterna, skadorna uppskattades till 300 miljoner dollar (1945 års kurs, år 2005 ca 3,2 mrd $), blev omkring 100 000 invånare flyktingar vilket ytterligare försvårade återuppbyggnadsarbetet efter kriget. Rendulic dömdes av de allierade för krigsförbrytelser till 20 års fängelse.

De sista tyska trupperna drevs ut ur Finland i april 1945. De militära förlusterna under kriget var relativt begränsade: omkring 1 000 döda finländska soldater och omkring 2 000 på den tyska sidan.