La fanciulla del West
Wikipedia
La Fanciulla del West är en opera i tre akter av Giacomo Puccini, med libretto av Guelfo Civinini och Carlo Zangarini. Verket uruppfördes i New York 1910.
Innehåll |
[redigera] Handling
Operan utspelar sig i ett guldgrävarläger i Kalifornien kring guldruschen 1849.
[redigera] Första akten
Sheriff Rance (baryton) avstyr ett gräl inne på Minnies saloon. Rance är förälskad i Minnie (sopran) och planerar att ta fast den kände banditen Ramerez. In kommer främlingen Johnson (tenor) som drar på sig Rances svartsjuka när han dansar med Minnie. När de andra guldgrävarna går ut stannar Minnie med Johnson och de bekänner sin kärlek.
[redigera] Andra akten
Minnie berättar om sitt liv för Johnson. Johnson skäms över att kommit dit under falsk identitet och går iväg men hindras av snöovädret. När Rance och hans män kommer efter honom göms han av Minnie. När hon får klart för sig att han är Ramerez konfronterar hon honom. När han går ut igen skjuts han och flyr tillbaka. Rance följer blodspåret till Minnie som utmanar honom på kortspel. När hon vinner kräver hon att Ramerez ska gå fri.
[redigera] Tredje akten
Rance blir rasande av svartsjuka. Ramerez fångas igen och man planerar att hänga honom. Han ber endast om att Minnie ska hållas ovetande och tro att han flytt. (Detta i den enda mer traditionella Puccini-arian i verket.) Minnie kommer dock tillbaka precis i tid för att förhindra avrättningen och de två älskande drar iväg mot ett nytt liv tillsammans. (För en gångs skull dör inte hjältinnan på slutet i en Puccini-opera.)
Efter de fyra föregåeende succéerna, Manon Lescaut, La Boheme, Tosca och Madame Butterfly blev La Fanciulla del West något av en besvikelse för Puccini. Operan innehåller färre örhängen och har en mer nedtonad romantik.
