Il Trovatore

Wikipedia

Il Trovattore (ofta kallad Trubaduren) är en opera i fyra akter av Giuseppe Verdi till libretto av Cammarano (och Bardare, då Cammarano dog innan verket blev klart) efter en drama El Trovador av Antonio García Gutiérrez. Första uppförandet var i Rom på Teatro Apollo den 19 januari 1853.

Il Trovatore, liksom Don Carlos, har en mycket komplicerad och föga trovärdig handling. Operans spansk-zigensk miljö bidrar till effektiv färgsättning och uppskattades av den tidens folklig publik. Musiken befinner sig i ett slags mellanläge där Verdi å ena sidan följer Gaetano Donizettis form och klischéer men samtidigt fått med nya musikaliska idéer i till exempel hantering av zigenerskan Azucenas sångstämma. Verket når inte till samma höjder som Rigoletto, som borde ses som Verdis starkaste opera från denna produktivitetsperiod (se artikeln Giuseppe Verdi).

Handlingen är förlagd till inbördeskriget i 1400-talets Spanien. Greve di Luna av Aragon (baryton och Manrico av Biscaya (tenor) är fiender från kriget och råkar tävla om samma dam, Leonora (sopran) som såklart dör för att rädda Manrico. Genom att återberätta en gammal historia med traditionella fördomar om romer, häxbränning etc blir det så småningom klart, efter det att di Lunda dödar Manrico, att de var bröder, och Azucena (mezzosopran) får därmed hämnd för sitt eget barn och mor som dödades av di Lunas far.