Hamlet (opera)
Wikipedia
 |
|
|
|
Hamlet, Grand opéra i fem akter med text av Michael Carré och Jules Barbier och musik av Ambroise Thomas. Uruppfördes den 9 mars 1868. Tid och plats: Helsingörs slott, medeltiden.
Innehåll |
[redigera] Personer
- Hamlet, dansk prins Baryton
- Claudius, kung av Danmark Bas
- Hamlets faders vålnad Bas
- Gertrude, drottning av Danmark, Hamlets mor Sopran
- Polonius, kammarherre Bas
- Ophélie/Ofelia, Polonius dotter Sopran
- Laërte/Laertes Polonius son Tenor
- Marcellus Tenor
- Horatio Bas, officerare, Hamlets vänner
- Två dödgrävare Bas och Tenor
Hovfolk, soldater, skådespelare, tjänare och bondfolk Kör och balett.
[redigera] Akt I
Tronsalen på slottet i Helsingör. Kung Hamlet är död, mördad av sin egen bror Claudius som, endast två månaders senare, gifter sig med Gertrude, kungens änka och Claudius medbrottsling. Han planerar att kröna henne till drottning. Hamlet, prins av Danmark och son till den döde kungen, likgiltig inför festligheterna, fylld av ånger och tvivel på sig själv. Ofelia, dotter till Polonius hovets kammarherre, är förälskad i Hamlet, men hennes känslor är inte besvarade och Hamlet ignorerar hennes närvaro. Ofelia protesterar försiktigt mot Hamlet, särskilt sedan hennes bror, Laerte, som skall fara till Norge på ett uppdrag har anförtrott Hamlet att ta hand om Ofelia när han är borta. Hamlet vägrar att följa med de andra till bröllopsbanketten. Han har hört att vålnaden av hans döda fader har synts på slottets försvarsmurar. Midnatt närmar sig och Hamlet gör ett snabb möte med hans vänner Horatio och Marcellus. Vålnaden dyker upp och beordrar Hamlet att hämnas hans död men att hans moders öde skall lämnas åt Herren.
[redigera] Akt II
Ofelia sitter i slottsträdgården, med en bok i händerna, men är störd av Hamlets likgiltighet. Hon vill lämna hovet men hon avråds av drottningen, hennes fortsatta närvaro har säkert en god inverkan på Hamlets melankoli. Drottningen anförtror sig sin oro inför Claudius, som hellre föredrar att Hamlet håller på att bli galen. När Hamlet visar sig, som är mycket bräcklig av sitt löfte och sakrament till fadern, är Claudius och Gertrud mer än nöjda när Hamlet önskar att bjuda in ett resande skådespelarsällskap att spela på slottet. Dom föreställer sig att en sådan sak kan bli en effektiv störning på hans mörka sinnelag. Hamlet vill att teatersällskapet skall uppföra stycket Mordet i Gonzago, och han spekulerar i hur en brottslig reagerar när man konfronterar hans brott på scenen. Hamlet sjunger sedan en dryckessång och spelar dåraktig för att inte väcka misstankar. En stor sal på slottet görs i ordning för skådespelet. Spelet har den önskade effekten: Claudius avslöjar sin skuld. Den skyldige har blivit demaskerad. Hamlet döljer sitt rätta tillstånd i vansinne.
[redigera] Akt III
I drottnings kammare, Hamlets hjärta är tungt och kallt med bördan om hämnd. Gömd inom synhåll, lyssnar han på Claudius, som full av ånger, som ber böner. Det är inte tillfälle att döda honom. Polonius tvingar kungen att behålla sitt lugn och Hamlet förstår nu att Ofelias fader också är inblandad i brottet, men Ofelias ömma framsteg stöts bort lika hårt av Hamlet, likaså varje förslag om giftermål. Ofelia springer förtvivlad bort från honom. Gertrud närmar sig Hamlet men han svarar genom att jämföra den make hon förlorat till den nye make hon tog snart efteråt. Han säger att han vet allt. Men vålnaden uppenbarar sig, synlig endast för Hamlet, som påminner honom att det inte är han som skall döma sin moder.
[redigera] Akt IV
En vårfest hålls av bönderna bredvid en sjö. Ofelia, som har blivit vansinnig, med blommor som kröner hennes hår, deltar i spelen och munterheterna. Hon sjunger en sång till andarna och till sjön. Sakta och varsamt går hon ner i det djupa och kalla vattnet - för att aldrig mer återvända.
[redigera] Akt V
På kyrkogården, grävgrävarna har grävt upp en skalle. Hamlet frågar dem om dess rätta identitet men dom kan inte erhålla ett svar. Hamlet som vet att Ofelia har blivit vansinnig, vet dock inte om att hon är död, ångrar sig bittert över hur grymt han behandlade henne. Laertes, som återvänt från sitt uppdrag i Norge, håller Hamlet ansvarig för sin systers vansinne och död och utmanar honom. Dom skall just till att duellera när ett begravningssällskap anländer. Hamlet kastar sig över Ofelias kista. Han hör återigen vålnadens röst som påminner han om hans ed. Hamlet reser sig, fördömmer Claudius brott och dödar honom med sitt svärd. Gertrud skall sona sitt brott i ett kloster. Hamlet, förtvivlad, måste leva vidare för att bli kung.
[redigera] Operan
Efter sin framgång med operan Mignon ville nu Thomas ge sig ikast med ett allvarligt ämne till sin nästa opera. Han valde ett av världslitteraturens mästerverk: Shakespeares Hamlet, ett val som inte riktigt passade hans begåvning. Han följer i stort sett orginalet men ändrade slutet till ett något lyckligare, i förmån till operans uppförande på Covent Garden i London la han till ett slut som överrensstämde med orginalpjäsen d.v.s att alla dör. Musiken i operan är ojämn men med en del ljuspunkter, bland annat den kusliga stämningen i esplanadscenen i första akten och tredje aktens final där Hamlet konfronterar sin moder. men mycket skuld måste man lägga på librettot som inte håller samma kvalitet som orginalpjäsen. Vid uruppförandet kreerade Christina Nilsson rollen som Ofelia. Hamlet uppfördes cirka 300 gånger under 1800-talet. En av nyheterna i operan var att Thomas använde saxofoner i en opera.
Bland operans andra höjdpunkter må nämnas:
Hamlets och Ofelias duett Doute de la lumière, Hamlets invokation Spectre infernal, Drottnings arioso Dans son regard plus sombre, Hamlets dryckessång Ô vin, dissipe la tristesse, Claudius bön Je t'implore, Ô mon frère och Ofelias vansinnesaria i fjärde akten.
