Behaviorism
Wikipedia
Behaviorism är en vetenskaplig psykologisk strömning som växte sig stark i början av 1900-talet. Den var reaktionen på förhärskande psykologiska teorier som tillämpade introspektion för att beskriva hur människan fungerar. Behaviorismens tidiga förespråkare, däribland John Watson, menade istället att det enda vi kan studera är människans konkreta beteende i olika situationer. Vad som pågår i människors huvud kan vi aldrig veta, och ska därför betraktas som en svart låda.
Behaviorismen fick sitt vetenskapliga anseende främst genom B.F. Skinners forskning på djur med operant betingning och Ivan Pavlovs klassiska forskning på hundar med klassisk betingning.
Sedan 1970-talet har intresset för den traditionella behaviorismen avsvalnat, mycket på grund av att behaviorismens visioner om en beteendets vetenskap inte kunnat infrias och att kognitiv psykologi istället fått ett uppsving. Den väl belagda behavioristiska grundforskningen lever dock kvar i den växande psykoterapeutiska inriktningen kognitiv beteendeterapi och i beteendeanalysen.
Till sentida, mer pragmatiska behavioristiska teoretiker hör John Staddon.
