Varnhems klosterkyrka

Wikipedia

Det har föreslagits att denna artikel bör slås ihop med Varnhems kloster. (Diskutera)

Varnhems klosterkyrka är en kyrkobyggnad i Varnhem, Varnhems socken och församling vid Billingen i Västergötland. Kyrkan ligger 14 kilometer öster om Skara och 13 kilometer väster om Skövde och tillhör Skara stift. Fram till år 1937 hette Varnhems socknen och församling Skarke.

[redigera] Kyrkobyggnaden

Kyrkan är byggd i kalksten och består av ett treskeppigt långhus med högkoret i öster och ett tvärskepp omedelbart väster därom. Över korsmitt en bastant takryttare, i väster ett par mindre torn. Yttermurarna är stadgade med kraftiga strävpelare. Runt högkorets absid en koromgång med kapellkrans. Mellan långhuset och den norra korsarmen finns en sakristia och på motsvarande plats i söder ett utbyggt gravkor. Trots senare ombyggnader är kyrkan till sin planform huvudsakligen medeltida.

Interiören (bild) rymmer flera intressanta detaljer som kan relateras till kyrkans byggnadshistoria. Strax framför det bevarade lekmannaaltaret ligger riksföreståndaren Birger Jarls gravtumba med skulpterad häll. Från 1600-talets omdaning återstår De la Gardies familjegrav samt den då helt förnyade fasta inredningen i barock.

[redigera] Historik

Före år 1170, troligen strax efter munkarnas ankomst till Varnhem, påbörjades uppförandet av en stenkyrka i romansk stil. Man börjar med kordelen, som utformas med ett i mitten rakt avslutat högkor på vardera sidan omgivet av ett sidokor, också rakt avslutat. Samma typ av korutformning fanns också i Alvastra kloster. I anslutning till koret anläggs ett tvärskepp med två korsarmar.

Därefter uppfördes ett treskeppigt långhus av basilikatyp, d.v.s. mittskeppet gjordes högre än sidoskeppen. Valven, som saknade ribbor, slogs så att varje valv i mittskeppet stöttades av två mindre valv i sidoskeppen. I enlighet med cistercienserordens regelverk utformades långhuset med släta väggar och arkadpelare.

De pågående byggnadsarbetena avbröts av en brandkatastrof 1234. Elden tycks ha börjat i kordelen och sedan spritt sig åt sydväst. Ett omfattande återuppbyggnadsarbete sattes igång, sannolikt med understöd av Birger Magnusson (Jarl). Exteriörens kalkstensmurar är i de äldsta delarna endast grovt tuktade, medan 1200-talsmurverket erhållit finare bearbetning. Västfasaden fick i huvudsak sin nuvarande unggotiska utformning vid 1200-talets mitt. Den norra transeptfasaden har en praktfull baldakin portal från samma tid. På samma sätt som munkarna i klosterkyrkan i Clairvaux ändrade koret, då Bernhard av Clairvaux avlidit 1153, ändrades nu koret i Varnhems klosterkyrka från rak avslutning till att innehålla en absid med koromgång och kranskapell som strålar ut från denna. Kyrkorummet välvdes med finhuggna detaljer i sandsten, däribland flera individuellt utformade konsolhuvuden. Den nyrenoverade kyrkan blev i huvudsak klar under loppet av 1260-talet.

Under 1500-talet förföll kyrkan allt mer. När danskarna 1566 brände Skarke kyrka fick Varnhems klosterkyrka överta rollen som församlingskyrka i Skarke socken; mot slutet av århundradet gjordes därför smärre restaureringsförsök.

Tidens tand fortsatte emellertid att gnaga på murarna. Emellertid skänkte drottning Kristina 1647 slottet Höjentorp, varvid bl.a. även Varnhem inkluderades, som bröllopsgåva till greve Magnus Gabriel De la Gardie och hans hustru Maria Eufrosyne. Greve Magnus Gabriel besökte platsen omkring 1650 och fann ganska snart att Varnhems klosterkyrka skulle bli en idealisk gravplats åt honom själv, hustrun och efterkommande släktled. Vidare hade vid denna tid ett intresse börjat väckas i Sverige för pietet mot äldre minnen, bl.a. utfärdades 1666 ett fornvårdsplakat. Greve Magnus Gabriel konsulterade därför Johan Hadorph och de andra fornforskarna på antikvitetskollegiet och år 1668 kom uppbyggnadsarbetet igång på allvar. Vid renoveringen värnade greven visserligen om klosterkyrkans medeltida återstoder, men han drog sig inte för att hämta sten från klosterbyggnaderna utanför. För att stötta murarna uppfördes kraftiga strävpelare, vilket framför allt gav korets yttre en målerisk kvalitet, nya valv slogs bland annat över det norra tvärskeppet, pelare reparerades och förstärktes och fönstren i södra sidoskeppet murades om. Man putsade också över och vitkalkade de medeltida fasaderna. Västra ingången flyttades från norra delen av fasaden till mitt på. Den enda byggnadskropp som tillfogades var familjens gravkor i söder. Över korsmitten restes under 1600-talets andra hälft en ståtlig spira med lökformig ansvällning och i väster uppfördes två mindre torn. Invändigt fick kyrkan ny inredning i barockstil.

Under 1800-talet började man, efter ett förslag av arkitekt Johan Fredrik Åbom, att ta upp ett nytt rosettfönster i södra korsarmens gavel. Emellertid lanserade överintendent Helgo Zettervall 1889 ett nytt restaureringsprogram med avsikt att återställa kyrkan i dess ursprungliga skick. Inte heller detta förslag fullföljdes helt; man murade emellertid om utsidorna på de båda tvärskeppens gavlar, gjorde klart ovannämnda rosettfönster (bild) och bytte ut det medeltida masverket i norra korsarmens rosettfönster.

Vid sekelskiftet 1899/1900 började en opposition mot Zettervalls stilrestaureringar. Arkitekten Sigurd Curman, som studerat förhållandena nere i Europa, hävdade i stället bland annat att man skulle lämna kvar spåren från olika tider och inte i onödan avlägsna senare tiders förändringar. I denna anda och efter en noggrann planering, genomförde Curman i Varnhem mellan 1911 och 1930, liksom i Vreta klosters kyrka 1914-1917, en restaurering enligt dessa principer (bild). Då trodde man sig också ha funnit Birger Magnusson Jarls (bild) grav och vid en omfattande undersökning 2002 konstaterades att graven med största sannolikhet verkligen innehåller kvarlevor efter Birger (†1266).

[redigera] Inventarier

Dopfunt, romansk, av sandsten från 1100-talets andra hälft, (bilder). Har troligen tillhört Skarke kyrka.
Altaruppsatsen av (bild) George Baselaque 1672-1673 visande bl.a. Moses med lagens tavlor och Kristus med lamm och smyckad med De la Gardies och hans gemåls vapen i relief.
Predikstolen med ljudtak och trappbalustrad utförd av träsnidare Hans Hebel och bildhuggare George Baselaque 1672-1673. Figurerna åskådliggör de sju kristna dygderna: Fortitudo (styrka), Justitia (rättvisa), Veritas (sanning), Spes (hopp), Fides (tro), Temperentia (måttfullhet & behärskning) samt Caritas (kristlig kärlek).
Kungastolar med kolonner och baldakintak.
Herrskapsbänkar för den grevliga familjen, försedda med De la Gardiska resp. Pfalz-Zweibrückska vapnen på dörrarna.
Skulpterad gravhäll framför Heliga korsets altare, troligen innehållande resterna efter Birger Eriksson (Jarl), hans andra hustru Mechtild av Holstein och sonen Erik.
Gravkor för rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie (†1686) och hans gemål Maria Euphrosyne (†1687), samt deras äldste son, greve Gustaf Adolf (†1695) och hans hustru, Elisabeth Oxenstierna (†1726).
Kenotafier över Inge den äldre Stenkilsson och medeltida konungar av den erikska ätten.

[redigera] Kyrkoorglar

1673: Mäster Joen i Lyrestadh, d.v.s. prosten och orgelbyggaren Jonas Rudberus (1636-1697), Lidköping, bygger ett orgelverk med 38 stämmor. För fasadens utsmyckning svarar bildhuggaren George Baselaque, invandrad från Belgien.

Disposition:

Manualen (I)	Ryggpositivet (II)	Bröstpositivet (III)	Pedalen
Principal 16 fot	Principal 8 fot	Gedackt 8 fot	Untersatz 32 fot*
Octava 8 fot	Qvintadena 8 fot	Gedackt 4 fot	Untersatz 16 fot
Gedackt 8 fot	Salicional 8 fot	Qvinta 3 fot (eg. 2 2/3 fot)	Principal 16 fot
Spetsflöjt 8 fot	Gedackt 8 fot	[Principal 2 fot]	Principal 8 fot
Octava 4 fot	Octava 4 fot	Gemshorn 1 fot	Gedackt 8 fot
Flöjt 4 fot	Qvinta 3 fot (eg. 2 2/3 fot)	Sexta [?] 1 fot	Octava 4 fot.
Qvinta 3 fot (eg. 2 2/3 fot)	Superoctava 2 fot	Cymbel 1 fot	Spetsflöjt 4 fot
Superoctava 2 fot	Superkvinta 1 [1 1/2?] fot		Blockflöjt 2 fot
Sesquialtera II chor.	Sesquialtera II chor. 2 2/3 fot + 1 3/5 fot		Sesquialtera II chor.
Mixtur IV chor.	Scharf III chor.		Basun 16 fot
Trumpet 8 fot	Cymbel 1 fot		Trumpet 8 fot
Cornettin 4 fot	Dulcian 8 fot		Trumpet 4 fot
			*“påbegynd” men aldrig fullbordad

1704: Visitation av biskop Jesper Swedberg, som konstaterar att orgelverket befinner sig i ett mycket dåligt skick.
1708: Kontrakt upprättas med Johan Niclas Cahman, Stockholm, som påpekar att orgeln i Varnhem är i så dåligt skick "att man ej kan wetta eller specificera hwad för stemmor der hafwa förr warit eller ännu äre, emädan uti hela Manualen snart inga eller få Pijpor äre qwar ..." I ryggpositivet fanns dock de flesta piporna ännu kvar, men eftersom detta var trångt och svårt att reparera, föreslår Johan Niclas, att man, med användning av pipor från ryggpositivet, enbart iståndsätter manualverket. I kontraktet anges följande disposition:

Disposition:

Manual

Borduna 16 fot

Principal 8 fot

Fluit Doux 8 fot

Octava 4 fot

Decima 4 fot

Qvinta 3 fot (eg. 2 2/3 fot)

Superoctava 2 fot

Mixtur IV chor. Bas /Discant (1708)

Trompet 8 fot (1708)

1879: Firma Marcussen & Søn, Aabenraa, Danmark, bygger en helt ny 26-stämmig orgel. Ny fasad och läktare utformas efter ritningar av arkitekt E. Jacobsson.
1954: Tillägg av Mixtur IV chor. i manual I.
1965: En eldsvåda förstör orgeln.
1968: Hermann Eule, Bautzen, Tyska demokratiska republiken bygger en mekanisk 3-manualig orgel med 33 stämmor. Ny fasad.

Disposition:

Huvudverk (I)	Svällverk (II)	Bröstverk (III)	Pedal	Koppel
Kvintadena 16’	Hålflöjt 8’	Gedackt 8’	Subbas 16’	I/P
Principal 8’	Fugara 8’	Rörflöjt 4’	Oktavbas 8’	II/P
Rörflöjt 8’	Unda maris 8’	Principal 2’	Gedackbas 8’	III/P
Oktava 4’	Principal 4’	Larigot 1 1/3’	Oktava 4'	II/I
Koppelflöjt 4’	Waldflöjt 4’	Cymbel II chor.	Dolkan 2’	III/I
Oktava 2’	Nasat 2 2/3’	Krumhorn 8’	Mixturbas IV chor.
Sesquialtera II chor. 2 2/3’ + 1 3/5’	Svegel 2’	Tremulant	Fagott 16’
Mixtur V chor.	Sifflöjt 1’		Clairon 4’
Trumpet 8’	Scharf IV chor.
	Skalmeja 8’
	Tremulant
	Crescendosvällare

[redigera] Externa länkar & källor

[redigera] Litteratur & källor

Nationalencyklopedin, multimedia 2000 plus
Johnny Hagberg (red.): ’’Ora et Labora – Varnhems klosterkyrka under nio sekler’’, Skara stiftshistoriska sällskaps skriftserie: nr 19, Skara 2005, ISBN 91-975004-4-5

Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, Håkan Ohlssons förlag, Lund (1973), ISBN 91-7114-046-8
Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), ISBN 91-7118-499-6
Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson (red.): Inventarium över svenska orglar 1989:II, Linköpings stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990, ISSN 1100-2700
Tidskrift Orgelforum, 1999, nr 3, sid. 114-120, Svenska orgelsällskapet, ISSN 0280-0047

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../v/a/r/Varnhems_klosterkyrka.html

Kategorier: Sidor som bör slås ihop | Kyrkobyggnader i Skara stift | Skara kommun | Orgeldispositioner