Tangdynastin
Wikipedia
Tangdynastin (唐朝) var en av de mäktigaste dynastierna i Kina som existerade från 618 till 907. Under första delen av denna period blomstrade Kina ekonomiskt och kulturellt.
Pax Sinica (latin "kinesiska freden") möjliggjorde för Sidenvägen att under den här perioden nå sin storhetstid. Det ökade kontakterna med andra länder gör att en rad nya religioner introduceras zoroastrismen, manikeismen, nestorianism och islam. Dock var det buddismen som var den mest populära religionen. Guldåldern gav dessutom förutsättningar för diktare som Du Fu och Li Bai (Li Po) vilka anses vara bland de bästa diktarna i den kinesiska historien.
Innehåll |
[redigera] Uppgången för Tangdynastin, 618-712
Den förste av dynastin, kejsar Li Yuan också känd som kejsar Gao Zu (618-626), skapade ett stabilt Kina, vilket fortsattes av hans son och efterträdare Li Shimin (626-649). Li Shimin efterträddes av kejsar Gao Zong och änkekejsarinnan Wu Zetian. Hon hade egna maktambitioner och började att delta i hovets affärer år 655. År 660 tog hon makten i egna händer och härskade fram till 705. Hon abdikerade dock och lät Tangdynastin fortsätta.
[redigera] Östra göktürkarna
626 hade man problem med de östra Göktürk och dess ledare Xieli Khan som var ett orosmoment kring huvudstaden Chang'an. Som svar på detta leddes en stor offensiv mot Göktürkerna och erövrade deras land från dagens Beijing till Ningxia. Göktürker som svor trohet mot Tang-dynastin återinstallerades.
[redigera] Västra Göktürkarna
651 bröt ledaren för de västra göktürkarna Shaboluo Khan med Tang-dynastin. Sex år senare erövrades västra göktürkarna.
[redigera] Mellanperiod för Tangdynastin, 742-820
Under kejsar Xuanzong (712-756) nådde Tangkina toppen av sin blomstring. År 751 led dock kineserna ett nederlag mot araberna vid Taraz och förlorade kontrollen över stora områden i väster, inkluderande många rika städer längs sidenvägen. Dess utgångspunkt, huvudstaden Chang'an antas ha varit världens största stad vid denna tid. År 755 gjorde guvernören An Lushan uppror mot staten. An Lushan ledde en styrka på 150 000 man söderut. Trots rapporter om styrkans rörelse vägrade kejsare Xuanzong att tro på rapporterna. I början av 756 korsade An Lushans trupper gula floden och intog flera städer där ibland Luoyang där An Lushan uttropade sig till kejsare. När An Lushans trupper intog Tongguan (porten till huvudstaden) flydde kejsare Xuanzong med sina konkubiner, rådgivare och kejserliga armen. Till slut vägrade soldaterna att fly längre såvida inte kejsaren dömde konkubinen Yang Guifei (Yang Yuhuan) och hennes kusin Yang Guozhong som var premiärminister till döden. Orsaken var att soldaterna var övertygade om att Yangfamiljen låg bakom An Lushans uppror (i Kina skrivs familjens namn först). Kejsaren vågade inte gå emot sina trupper och Yang Guifei hängdes och Yang Guozhong halshöggs. Xuanzongs son Li Heng utnämnde sig till kejsare och tog namnet SuZong. Huvudstaden Chang'an har då intagits intas av rebellerna år 756. Året därpå mördades An Lushan av sin son An Qingxu som utropar sig själv till kejsare. Samma år förlorar An Qingxu Chang'an till kejsare SuZong tack vare stor hjälp från general Guo Ziyi. Under tiden som Tang dynastin lidit av upproret har Tibet blivit starkare, detta leder fram till en invasion och belägring av Chang'an. Rykten om generalen Guo Ziyi är på väg med en stor styrka leder till att den tibetanska armen bryter belägringen och deserterar.
[redigera] Tangdynastins nedgång, 820-907
När kejsar Xianzong av Tang mördas av en av sina eunucker år 820, ser vi början på slutet för Tang-dynastin. Sju av de åtta kommande kejsarna kom till makten tack vare eunuckernas stöd. Under perioden skakar flera bondeuppror och maktkamper landet. Slutligen, år 907, utropar sig Zhu Wen till kejsare av Liangdynastin, som är en del av perioden de fem dynastierna och tio rikena.
[redigera] Referenser
Bai Shouyi, "An outline History of China" Foregin Languages Press, Beijing 2002
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Tangdynastin
