Styrbjörn Starke
Wikipedia
Styrbjörn Starke, död på 980-talet, son till Erik Segersälls bror Olof och gift med en dotter till danske kungen Harald Blåtand. Styrbjörn nämns i en isländsk skaldedikt men hans existens är inte historiskt belagd.
Enligt traditionen skulle Styrbjörn varit hövding över Jomsvikingarna, och blev sedermera besegrad av Erik Segersäll vid slaget vid Fyrisvallarna efter att han angripit dennes kungasäte i Uppsala.
Enligt diktningen krävde Styrbjörn sin rätt till halva riket när fadern, som samregerat med Erik, plötsligt dog då Styrbjörn var tolv år gammal, ett krav som han enligt tidens sedvänjor uttryckte genom att sätta sig på sin fars gravhög. Erik ansåg dock honom alltför ung och erbjöd honom att bli medregent om han väntade tills han fyllt sexton, och en annan medregent utsågs under tiden. Styrbjörn fann sig dock inte i detta och ställde till med bråk, och för att bli av med bråkmakaren gav Erik sin brorson en flotta med 60 skepp och skickade iväg honom på vikingatåg. På sin färd, som han inledde med att bekämpa och besegra den nyvalde medregenten, kom Styrbjörn att inta borgen Jomsborg på ön Wollin där Jomsvikingarna höll till. Han besegrade sedan danske kungen Harald Blåtand och äktade dennes dotter Tyra. Efter detta utrustade han, med stöd av Harald, ett härtåg mot Sverige. De begav sig sjövägen mot Uppland, men när Styrbjörn landstigit och började tåga mot Uppsala, vände Harald och seglade hem igen. Vid ett slag som varade i tre dagar vid Fyrisvall utanför Gamla Uppsala besegrades Styrbjörns här fullständigt av Erik och den mobilserade sveahären, och Styrbjörn själv stupade.
En eventuell historisk Styrbjörn Starke skall ha varit en skånsk hövding som utmanade Erik Segersäll om makten i Svealand tillsammans med den danske kung Sven Tveskägg.
