Slaget vid Svolder
Wikipedia
Svolder är den plats där ett av de mera berömda vikingasjöslagen utspelades året 1000. Den norske kungen Olav Tryggvasson mötte i slaget vid Svolder den danska flottan under Sven Tveskägg samt den svenska under Olof Skötkonung.
Var låg då Svolder? Två platser är tänkbara, antingen Öresund kring ön Ven eller också den norra Östersjökusten vid ön Rügen.
Den svensk - danska flottan måste ha legat i bakhåll på en plats som var logiskt för den norske kungen att passera vid sin hemfärd från kung Burislef i Venden. Burislef sägs bo öster om Jomsburg, dvs. troligtvis öster om nuvarande Wollin. Eftersom dåtidens skeppsfart gärna strök utmed kusterna har man ansett att den tyska ön Rügen bäst skulle svara till platsen Svolder. Är detta rätt?
Som historieskrivaren Snorre i början av 1200-talet skildrar händelseförloppet har den norska flottan vid avfärden separerats i två delar. Småskeppen har seglat till havs medan de stora skeppen håller en kurs utmed en förrädisk kust med mycket sand. Detta avsnitt i berättelsen låter föga sannolikt, närmast konstruerat av Snorre för att hela berättelsen ska kunna gå ihop. Snorre menade ju att Rügen borde ha varit platsen för slaget. En väsentlig fråga som man emellertid måste ställa sig i Snorres version av slaget är varför inte Olavs stora skepp gått till havs liksom de små skeppen? Ön Rügen är egentligen ett väldigt dåligt alternativ att förlägga Svolder till om man ska se det hela utifrån de beskrivna naturformationerna. Visserligen är det högt utmed öns norra kust, men sundet och grunden på denna plats svarar inte till beskrivningen i sagan.
Ön Ven i Öresund stämmer däremot bättre till givna uppgifter. Ven omtalas inte i de tidigmedeltida källorna. Det äldsta belägget för önamnet härstammar från år 1231 då ön kallas "Hwæthæn". Eftersom Olav Tryggvassons flotta med en sannolikhet som gränsar till visshet tvingats gå genom Öresund på färden hemåt till Norge är också Ven ett ypperligt ställe för ett bakhåll. Från öns höjder vid ”Backafall” ser man långt i gott väder, något som var rådande när slaget stod i september år 1000.
Det är faktiskt också så att Öresund i den allra äldsta, mycket pålitliga källan utpekas som platsen för slaget. Adam av Bremen berättar nämligen i sin runt år 1070 nedtecknade handskrift om nordiska förhållanden följande om Olav Tryggvasson:
”Man berättar att Olav Tryggvasson, som då härskade över nordmännen, blev den förste kristne i detta land. När Olav Tryggvason hade fördrivits från Norge, kom han till England och antog där kristendomen, som han som den förste tog med sig tillbaka till sitt land. Han hämtade sin gemål från Danmark, den övermodiga Tore, på vars inrådan han började krig med danerna.”
Danskkungen Sven Tveskägg ingick då ett förbund med den svenske Olof Skötkonung:
”Men när nu nordmännens konung Olav Tryggvasson fick höra talas om konungarnas förbund, blev han ond på Sven och menade att denne, som liksom hade övergivit Gud och flera gånger fördrivits, lätt kunde fördrivas även av hans trupper. Han samlade alltså en flotta av tallösa skepp och angrep danernas konung. Detta skedde mellan Skåne och Själland, där kungarna brukar utkämpa sjödrabbningar. Det smala sundet i det baltiska havet vid Helsingborg, där Själland kan ses från Skåne, är ett omtyckt tillhåll för sjörövarna. Sedan de alltså sammandrabbat där, blev nordmännen slagna och jagade på flykten av danerna. Kung Olav, som av en händelse ensam blev kvar, kastade sig i havet och fick så ett slut som var värdigt hans liv."
Även om Adam av Bremen inte använder sig av ordet Svolder är det enligt honom inget som helst tvekan om att det var i Öresund slaget stod. Det som i högsta grad gör berättelsen mycket trovärdig är att Adam personligen var vän med den danske kungen Sven Estridsen. Denne omtalas också som sagesman för många faktauppgifter i Adams berättelse. Sven Estridsens morfar var ingen mindre än Sven Tveskägg, en av huvudpersonerna i sagan. Vi rör oss alltså här med uppgifter som ligger den faktiska händelsen mycket nära i tid och som dessutom berör sagesmannens nära släktingar på Danmarks tron.
Med utgångspunkt från detta källmaterial är det inte otroligt, snarare mycket troligt, att Backafalls höjder på ön Ven en gång var en god utkiksplats för ivrigt väntande pretendenter till Norges krona.
