Partilledsmodellen
Wikipedia
Partilledsmodellen är en beteckning på en modelltyp av stationshus, som ritades i mitten av 1800-talet, av Statens Järnvägars chefsarkitekt och järnvägsarkitekt, Adolf W. Edelsvärd.
Edelsvärd insåg tidigt vikten av att även de mindre stationshusen längs banorna "äro tilltagna med rymliga dimensioner och utförda på ett sätt, som både hvad varaktigheten och prydligheten beträffar synes fullt tillfredställande". Han hade dock en ram att hålla sig inom, som föreskrev att "stationshusen skulle utföras små, billiga och tillbyggbara och i material som fanns att tillgå på orten".
Resultatet blev ett antal "modellhus" som byggdes längs olika banor som tillhörde SJ, en av modellerna blev Partilledsmodellen, som utgick från Partilleds, nuvarande Partille, första station vid Västra stambanan, uppförd redan på 1850-talet i både tegel och trä.
Partilledsmodellen var ett litet stationshus, där bottenvåningen inrymde expedition, vaktrum, väntsalar och tjänstebostäder. Modellen saknade vestibul och som sådan fick III klass väntsal fungera. Planens mittparti med expedition och III klass flankerades av II klass väntsal respektive personalbostad med vaktrum. Byggnadens detaljutformning hade flera pittoreska inslag, bland annat dess asymmetriska uppbyggnad med klocktorn och akroterion.
Förutom i Partille uppfördes denna modell också i Floda, Fåglavik och Moholm.
