Ouvertyr
Wikipedia
Ouvertyr, ibland stavat uvertyr är ett kort instrumentalt stycke, vanligen för orkester, som spelas som öppning till musikteatraliska verk. En ouvertyr kan också vara ett kort fristående stycke för orkester. Jfr. preludium.
[redigera] Historia
Redan de första operorna (från 1600-talet) brukade i regel föregås av en kort instrumental inledning, som vanligen kallades sinfonia. I Venedig utvecklades en mer utarbetad, flerdelad sinfoniatyp, som numera vanligen går under beteckningen venetiansk ouvertyr. I Frankrike, där sinfonian fick namnet ouverture (av det franska ordet för öppning), utvecklade Lully under Ludvig XIV:s tid den så kallade franska ouvertyren, som var ett högtidligt två- eller tredelat verk. I Neapel uppkom under 1700-talet den så kallade neapolitanska eller italienska ouvertyren, som i likhet med konsertformen var tredelad och bestod av två snabba delar med en långsam del i mitten.
I Mozarts senare operor utvecklades uvertyren till att bli en musikalisk inledning, som stämningsmässigt eller tematiskt hade ett nära samband med det efterföljande musikaliska dramat.
Under 1800-talet fick ouvertyren större dramatisk betydelse. Att den ansågs vara mycket viktig kan man se av att Beethoven komponerade inte mindre än fyra olika uvertyrer till sin Fidelio. I Wagners och Verdis operor har ouvertyren bytt namn till förspel, och har en ännu friare uppbyggnad, ofta med stark motivmässig förankring i verket.
I slutet av 1800-talet började operetten och opéra-comiquen använda sig av en enklare sorts ouvertyr, som ofta enbart länkade samman bekanta melodier från verket i en rapsodi. Denna modell har med undantag överlevt in i dagens musikaler. Samtidigt valde tonsättare som Giacomo Puccini att överge ouvertyren helt, för att i stället rikta sina krafter på scenhandlingen.
[redigera] Berömda ouvertyrer
Många ouvertyrer har vunnit populäritet som självständiga konsertverk, och ett ett fåtal har lyckats bli lika kända som (eller mer kända) än ursprunget. Exempel är:
- Gioacchino Rossinis ouvertyr till Wilhelm Tell (en mycket vanlig melodi på mobiltelefoner)
- Leonard Bernsteins ouvertyr till Candide
- Mozarts ouvertyr till Figaros bröllop
- Richard Wagners förspel till akterna i Lohengrin
[redigera] Icke-musikdramatiska ouvertyrer
Några tonsättare har skrivit rena orkesterverk som kallas för ouvertyrer. Dessa är ofta korta omväxlande stycken som påminner om de sceniska ouvertyrerna, exempelvis Brahms Ouvertyr till en akademisk högtid och Debussys Förspel till en fauns eftermiddag.
