Olav I Tryggvason
Wikipedia
Olav I Tryggvason, son till Tryggve Olavsson och Astrid av Jæren, född ca. 968, död år 1000, var kung av Norge från 995 till 1000. Olav Tryggvason var gift med Sven Tveskäggs syster Tyra.
Olav Tryggvason växte upp i exil i Gårdarike, dåtidens Ryssland. Som ung deltog han i flera vikingatåg och strider i länderna kring Östersjön, i Nederländerna, Skottland, Irland och England. Olav Tryggvason pressade vid två tillfällen engelska regenter på danagäld. Vid det första tillfället, år 991, ingick han ett avtal med kung Ethelred II. Avtalstexten har bevarats. Efter den andra utpressningen 994, tillsammans med Sven Tveskägg lät Olav döpa sig och 995 landsteg han, med en privat armé, i Trøndelag. Efter att ha dräpt regenten Håkon Jarl kröntes Olav Tryggvason till kung. Under Olavs regeringstid gjorde kristendomen betydande landvinningar i Norge, dock utan att erövra hela landet och dess besittningar runt Nordatlanten. Olav stupade i slaget vid Svolder år 1000 i strid med Sven Tveskägg, Olof Skötkonung samt Håkon jarls son, Eirik.
Olav Tryggvason anses vara den norske kung som införde kristendomen i landet. Han ägde skeppet Ormen Långe (isl. Fafner). Efter slaget vid Svolder togs Ormen Långe som krigsbyte av Eirik.
|
Företrädd av: |
Efterträdd av: |
[redigera] Se även
Wikimedia Commons har media som rör Olav I Tryggvason
