Martin IV
Wikipedia
Martin IV, född Simon de Brion c:a 1210, död 28 mars 1285, var påve 21 februari 1281 - 28 mars 1285.
Han innehade kyrkliga befattningar i Rouen och Tours, blev 1260 Frankrikes kansler och 1261 kardinal (kardinalpräst) av Santa Cecilia samt var i denna egenskap länge påvlig legat i Frankrike.
Till påve valdes Martin som Karls av Anjou kandidat och utnämnde denne till senator och riksvikarie i Tuscien, dagens Toscana. Under inflytande av Karl, som hyste planer på Greklands erövring, bannlyste han kejsar Mikael Palaiologos och avklippte därigenom de av Martins företrädare förut bedrivna förhandlingarna om romerska och grekiska kyrkornas återförening.
Företrädare: Nicolaus III |
Påve 1281–1285 |
Efterträdare: Honorius IV |
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
Kategorier: Påvestubbar | Ugglan | Påvar