Kopparödla
Wikipedia
?Kopparödla | |
---|---|
Kopparödla
|
|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaroyta |
Rike: | Djurriket Animalia |
Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass: | Kräldjur Reptilia |
Ordning: | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Underordning: | Ödlor Sauria |
Familj: | Kopparödlor Anguidae |
Släkte: | Anguis |
Art: | Kopparödla |
|
|
§Anguis fragilis Auktor: Linné, 1758 |
|
Närbild på kopparödlans huvud
|
|
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
Kopparödla (Anguis fragilis) är en art i familjen kopparödlor. Eftersom den helt saknar yttre extremiteter och därför till utseendet påminner om en orm kallas den ibland för kopparorm eller ormslå. Kopparödlan är, i likhet med alla andra grod- och kräldjur i Sverige, sedan år 2000 fridlyst.
Utbredningsområdet sträcker sig över stora delar av Europa och delar av sydvästra Asien, Kaukasus och Algeriet. I Sverige förekommer den i hela Götaland, Svealand och längs norrlandskusten upp till södra Lappland. Den saknar helt yttre extremiteter. Hela dess kropp är metalliskt glänsande, på ovansidan brun- eller gråaktig, på undersidan mörkt svartblå. Kroppen är långsträckt och rund, nästan cylinderformig. Stjärten är längre än huvudet och bålen sammantagna. Hela kroppslängden kan uppgå till 50 cm. Fjällen är släta och rundade och har inre förbening. Tänderna är bakåtriktade och långa, med en svag ränna på främre periferin. Ögonen är väl utvecklade. En del gamla djur har blå fläckar.
Den lever bland buskar, i mossa, bland nedfallna torra löv, under stenar och på andra liknande platser. Den äter framför allt sniglar och daggmaskar. På senhösten borrar den ned sig i jorden och ligger där i dvala under vintern. Den föder levande ungar som är omgivna av ägghinnorna, som de strax därefter spränger sönder.
Kopparödlan är liksom de två andra ödlearterna i Sverige helt ofarlig, men på grund av dess yttre likhet med en orm är det många som tror att den är giftig.
- Wikimedia Commons har media som rör Kopparödla
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)