Holmger Knutsson
Wikipedia
Holmger Knutsson, förmodligen född någon gång innan 1220-talet, död 1248, var en svensk tronpretendent, äldste son till Knut Holmgersson, senare Knut Långe. Han blev avrättad som upprorsledare av Birger jarls administration 1248.
Det finns inte så mycket uppgifter om denne man, förutom att han vid faderns död 1234 skall ha tagit kunganamn, men motats bort av Erik läspe och haltes jarl Ulf Fase. Detta skall ha skett innan han blev hyllad som kung. Någongång efter denna tid skall han ha gift sig med en kvinna vid namn Helena Filipsdotter till Sko, det nämns dock inga barn i detta äktenskap. År 1248 så gör han åter anspråk på kronan men förlorar ett slag vid Sparrsätra och försöker komma undan Birger Jarls trupper. Han blir dock upphunnen i Gästrikland och avrättas där genom halshuggning. Han blir senare, förmodligen genom sin frus försorg begravd i Skoklosters kyrka, där en bonad med följande text står att finna:
"Född av svearnas lysande kungastam blev Holmger, ett föredöme i goda seder, slagen av den bittra döden och ligger här med avhugget huvud. Men en kristlig död visar sig skön genom talrika under"
Vissa historiker har viljat uttyda detta som att man försökt helgonförklara denne tronpretendent.
