Groteskornamentik
Wikipedia
Groteskornamentik (it. grottesco, av grotta "grotta", "håla") är en typ av ornamentik som återupptäcktes under renässansen i Roms då ännu outgrävda ruiner, bl.a. Neros gyllene hus. Ruinerna benämndes grotte ("grottor"), eftersom man nödgades ta sig in i dem genom taket.
Groteskornamentiken utgjordes av fält där fantastiska skepnader i form av människor, djur etc. förenades av blommor, girlander och arabesker till ett symmetriskt mönster som täckte en vägg eller ett tak.