Färöiska
Wikipedia
Färöiska ('Føroyskt') | |
---|---|
Talas i: | Danmark |
Region: | Färöarna, Danmark |
Antal talare: | 80 000 |
Rankning: | inte i topp 100 |
Klassificering: | Indoeuropeiska språk
Germanska språk |
Officiell status | |
Officiellt språk i: | Färöarna |
Språkmyndighet: | Føroyska málnevndin |
Språkkoder | |
ISO 639-1 | fo |
ISO 639-2 | foe |
SIL | FAE |
Färöiska är ett västnordiskt språk som talas av 80 000 människor, främst på Färöarna. Officiellt språk på öarna sedan 1937.
Liksom isländska och norn (vilket tidigare talades på Shetlandsöarna och Orkneyöarna) har färöiskan utvecklats ur de fornnorska dialekter som de vikingatida nybyggarna, vilka främst kom från Västnorge, förde med sig.
Innehåll |
[redigera] Historia
Ännu på 900-talet torde språket ha varit relativt enhetligt i hela Norden, även om vissa dialektala skiftningar fanns. Dessa bli därefter alltmera framträdande, och man kan börja tala om två huvudgrenar av nordiska språk, västnordiska i Norge, på Island och de övriga nordliga atlantöarna, östnordiska i Danmark, Sverige, på Gotland och öster om Östersjön: övergången mellan de två grupperna är dock icke klart markerad och följer icke de politiska gränserna.
Det gamla norska skriftspråket dukade under och ersattes länge av danska, såsom färöiska också drabbades av. Husaviksbrevet, daterat till år 1407, är den sista färöiska skriften på över 300 år. Historiskt intager färöiska en mellanställning mellan isländskan och västnorska dialekter och som fr o m mitten av 1800-talet utvecklats till litteraturspråk, 1948 efter en lång språkstrid erkänt som landets huvudspråk. Norsk lag gällde med tillägg av vissa förordningar, bland den viktigaste var Fårbrevet 1298. Under första hälften av 1000-talet lades Färöarna under norska kronan som län. 1380 inlämnades Färöarna i det stora dansknorska kriget. Danskan blev ganska snart administrationsspråket. Färöiska blev en talad dialekt, medan skriftspråket förblev danskt, tydligt vid reformationen under 1500-talets mitt. I brist på skriftliga källor vet vi inte riktigt hur färöiska utvecklades under denna period, men man vet att språket började gå isär från norskan.
När Jens Christian Svabo (1746-1824) från 1770-talet och framåt gjorde sina kvaduppteckningar och skrev ett ordboksmanuskript, saknades det skriftligt material sedan år 1407. I det romantiska tidevarv som fick sin start strax efter började man som på många andra platser i Norden samla in den lokala folkskatten, som på Färöarna bestod av kväden, folksånger och sägner. Namn som Henrik Schröter (1771-1851) och V. U. Hammershaimb (1819-1909) framträder. Ortografin förbättras och språklära skapas. Ett färöiskt kväde trycktes i en svensk tidskrift år 1814. Det var första gången att en färöisk text kom i tryck, tidigare uppteckningar och lagar hemmahörande i medeltiden var handskrifter.
Skolplikten som infördes år 1844, blev ett hot för färöiskas överlevnad då endast danska lärdes ut i skolorna. Det saknades färöiskt material. Under andra hälften av 1800-talet satte språkstriden igång. Färöiska studenter i Köpenhamn krävde på 1880-talet att färöiska skulle bli huvudspråk på ögruppen i Atlanten. Decenniet efter startade den första färöiska tidningen sin utgivning. Dikter och skådespel trycktes, så även antologier, men den första romanen utkom inte först år 1909.
1900-talets första hälft innebar att färöiska vann insteg som myndighetsspråk vid sidan av danskan. I skolorna och inom kyrkans sfär syntes det före hjemmestyrets införande 1948, då språken likställdes. Färöiska blev huvudspråk, men danskan skulle hädanefter läsas gott och grundligt. Nya testamentet blev översatt 1939, samtidigt som färöiska blev kyrkospråk vid sidan av danskan. Året innan borttogs bestämmelsen att undervisningsspråket skulle vara på danska. Skriftlig färöiska hade blivit obligatorisk 1920.
Den nationella rörelsen framväxte sakta och fick uppsving på 1920-talet, men politisk betydelse först 1940-1945, då Färöarna var under brittisk skyddsockupation och Lagtinget övertog all lagstiftning. Främst på grund av bristande ekonomiskt underlag kunde starka krav på en självständig statsbildning ej förverkligas, men 1948 blev Färöarna självstyrande område inom danska riket.
Kampen för att färöiska skulle bli ett accepterat språk var tidvis bitter, även efter hjemmestyrets införande. På grund av allvarligt trots mot de danska myndigheterna vid konflikt om en läkarutnämning i Klaksvík sände Danmark 1955 en särskild polisstyrka till Färöarna. Ändå har färöiska sakta vunnit mark. Färöisk radio fick man 1957 och TV på hela ögruppen 1984, även om Torshavnsområdet hade sändningar redan fem år tidigare. Hela Bibeln var översatt 1961 och Färöiska blev officiellt språk vid domstolarna 1987. Endast med de danska riksmyndigheterna försiggår meningsutbytet på senares språk.
Den kulturella imperialismen syns i många nya danska lånord. Genom medveten språkvård försöker man på Färöarna skapa nydaningar av dessa. I praktiken är genomförandet inte enkelt, inte när de flesta färöingar är tvåspråkiga med mycket goda kunskaper i danska. Ögruppens ringa befolkning - en procent av Danmarks - gör beroendet av moderlandet stort. Inte bara språkligt, utan på alla plan, men avståndet och ögruppens avskildhet ger ändå goda förhoppningar att färöiska som språk kommer att överleva.
[redigera] Alfabet
Färöiska alfabetet har 28 bokstäver:
A, Á, B, D, Ð, E, F, G, H, I, Í, J, K, L, M, N, O, Ó, P, R, S, T, U, Ú, V, Y, Ý, Æ, Ø
Noteringar:
- Ð, ð används aldrig i början av ordet, men kan uppstå i versal form på logotyper och på mappar, som SUÐUROY.
- Ø, ø kan också skrivas som Ö ö i poetiskt språk, som Föroyar. I handskrift och en del skyltar kan man se Ő ő.
- Vissa familjenamn på Färöarna är till exempel Lützen, Müller, Winther, eller det kristna namnet Zacharias. Även x var känt i Hammershaimbs ortografi, som Saxun för Saksun.
- Eftersom det färöiska tangentbordet tillåter en att skriva med latinskt, engelskt, danskt, svenskt, norskt och finskt tangentborg, då finns inte den fornnordiska och isländska bokstaven þ. I relaterade färöiska ord är bokstaven skriven som <t> eller som <h>, och då det är ett isländskt ord som måste transkriberas används
istället.
[redigera] Grammatik
Inte helt oväntat är den färöiska grammatiken ganska lik den isländska och fornnordiska.
[redigera] Böjning
Läs:
- hvør, hvat? interrogativpronomen "vem, vad?"
- ein artikel "en"
- stórur adjektiv "stor"
- bátur substantiv "båt"
- ein stórur bátur - "en stor båt" (maskulinum)
- ein vøkur genta - en vacker flicka (femininum)
- eitt gott barn - "ett bra/duktigt barn" (neutrum)
I plural kommer du även se hur siffran tvey (2) används.
Singular | ? | Maskulinum | ? | Femininum | ? | Neutrum |
Nominativ | hvør? | ein stórur bátur | hvør? | ein vøkur genta | hvat? | eitt gott barn |
Ackusativ | hvønn? | ein stóran bát | hvørja? | eina vakra gentu | hvat? | eitt gott barn |
Dativ | hvørjum? | einum stórum báti | hvørj(ar)i? | einari vakari gentu | hvørjum? | einum góðum barni |
Genitiv | hvørs? | eins stórs báts | hvørjar? | einar vakrar gentu | hvørs? | eins góðs barns |
Plural | ? | Maskulinum | ? | Femininum | ? | Neutrum |
Nominativ | hvørjir? | tveir stórir bátar | hvørjar? | tvær vakrar gentur | hvørji? | tvey góð børn |
Ackusativ | hvørjar? | tveir stórar bátar | hvørjar? | tvær vakrar gentur | hvørji? | tvey góð børn |
Dativ | hvørjum? | tveimum stórum bátum | hvørjum? | tveimum vøkrum gentum | hvørjum? | tveimum góðum børnum |
Genitiv | hvørja? | tveggja stóra báta | hvørja? | tveggja vakra genta | hvørja? | tveggja góða barna |
Läs:
- tann stóru báturin - "den stora båten"
- tann vakra gentan - "den vackra flickan"
- tað góða barnið - "det bra/duktiga barnet"
Singular | Maskulinum | Femininum | Neutrum |
Nominativ | tann stóri báturin | tann vakra gentan | tað góða barnið |
Ackusativ | tann stóra bátin | ta vøkru gentuna | tað góða barnið |
Dativ | tí stóra bátinum | tí vøkru gentuni | tí góða barninum |
Genitiv | tess stóra bátsins | teirrar vøkru gentunnar | tess góða barnsins |
Plural | Maskulinum | Femininum | Neutrum |
Nominativ | teir stóru bátarnir | tær vøkru genturnar | tey góðu børnini |
Ackusativ | teir stóru bátarnar | tær vøkru genturnar | tey góðu børnini |
Dativ | teimum stóru bátunum | teimum vøkru gentunum | teimum góðu børnunum |
Genitiv | teirra stóru bátanna | teirra vøkru gentunna | teirra góðu barnanna |
[redigera] Personliga pronomen
Den personliga pronomen i färöiskan är:
Personliga pronomen | |||||
Singular | 1. | 2. | 3. m | 3. f | 3. n |
Nominativ | eg | tú | hann | hon | tað |
Ackusativ | meg | teg | hana | ||
Dativ | mær | tær | honum | henni | tí |
Genitiv | mín | tín | hansara | hennara | tess |
Plural | 1. | 2. | 3. m | 3. f | 3. n |
Nominativ | vit | tit | teir | tær | tey |
Ackusativ | okkum | tykkum | |||
Dativ | teimum | ||||
Genitiv | okkara | tykkara | teirra |
Singular
- Första person: eg [eː] - jag, meg [meː] - mig (ack.), mær [mɛaɹ] - mig (dat.), mín [mʊin] - min
- Andra person: tú [tʉu] - du, teg [teː] - du (ack.), tær [tɛɹ] - du (dat.), tín [tʊin] - din (gen.)
- Tredje person maskulinumm: hann [hanː] - han, honom (nom. ack.), honum [ˈhoːnʊn] - honom (dat.), hansara [ˈhansaɹa] - hans (gen.)
- Tredje person fenininum: hon [hoːn] - hon, hana [ˈhɛana] - henne (ack.), henni [hɛnːɪ] - hon (dat.), hennara [ˈhɛnːaɹa] - hon (gen.)
- Tredje person neutrum: tað [tɛa] - det (nom., ack.), tí [tʊi] - det (dat.), tess [tɛsː] - dess (gen.)
Plural
- Första person: vit [viːt] - vi, okkum [ɔʰkːʊn] - oss (ack., dat.), okkara [ˈɔʰkːaɹa] - våran (gen.)
- Andra person: tit [tiːt] - du (pl.), tykkum [ˈtɪʰkːʊn] - du (ack., dat., pl.), tykkara [ˈtɪʰkːaɹa] - din (gen., pl.)
- Tredje person maskulinum: teir [taiɹ]/[tɔiɹ] - dem (m., nom., ack.), teimum [ˈtaimʊn]/[ˈtɔimʊn] - dem (dat.), teirra [ˈtaiɹːa]/[ˈtɔiɹːa] - deras (gen.)
- Tredje person femininum: tær [tɛaɹ] - dem (f., nom., ack.)
- Tredje person neutrum: tey [tɛi] - dem (n., nom., ack.)
Den tredje personen i plural neutrum tey används i alla fall där båda kön är nämnda, som
- teir eru onglendingar - "de är engelsmän" (om män)
- tær eru føroyingar - "de är färöiskor" (om kvinnor)
- tey eru fólk úr Evropa - "de är folk från Europa" (båda könen)