Erik Brahe (1552-1614)
Wikipedia
Erik Brahe, född 4 september 1552 på Mastunga gård i Västergötland, död 15 april 1614 i Danzig i Polen. Ståthållare, riksråd och greve till Visingsborg. Son till Per Brahe d.ä. och Beata Gustavsdotter Stenbock.
Tjänstgjorde som ung vid hovet, både under Johan III och Sigismund. Som svenskt sändebud medverkade Erik till att Sigismund valdes till kung i Polen, och påverkades starkt av den katolska miljön vid hovet. År 1591 övergick han till den katolska läran. Samma år tillträdde han Visingsborgs grevskap efter faderns Per Brahe däs död.
Gift 24 juni 1582 på slottet Harburg i Braunschweig, Tyskland, med hertiginnan Elisabet av Braunschweig-Lüneburg. Äktenskapet var olyckligt och Erik hade ett flertal utomäktenskapliga förbindelser. 1596 höll kvinnoaffärerna på att kosta honom hela grevskapet. Hertig Karl hade fått nog av alla skandaler och ville dra in Visingsborg till kronan med motiveringen att greven "med hordomslast, icke en utan många resor, befunnen". Men Erik fick behålla grevskapet och hans favorit för tillfället, Anna Filipsdotter Kern, kunde föda deras son Gustav på Visingsö 1598 (se släkten Örnevinge).
Efter slaget vid Stångebro tog Erik hertig Karls parti. Medverkade (tillsammans med bröderna) i rättegången år 1600 mot de Sigismundstrogna rådsherrarna. Slutet blev bl.a. att Eriks andra svåger Erik Sparre, avrättades. Detta tycks ha lett till att Erik lämnade Sverige år 1600 och började föra en omkringflackade tillvaro i Europa. I Prag träffade han år 1601 en avlägsen släkting, den berömde astronomen Tycho Brahe, som tillhörde den danska Braheätten. Tycho Brahe dog helt plötsligt några veckor senare.
Barn med hertiginnan Elisabet:
- Beata Margareta Brahe, gift med riksrådet Gustav Eriksson Stenbock.
