Epitel
Wikipedia
Epitel (av grek. epi - "till", "efter", och thele - "bröstvårta") är benämningen på en typ av vävnad som täcker kroppens ytor. Histologiskt är epitel en mycket heterogen vävnadstyp, den har många funktioner varav några är: barriär mot omgivningen, skydd för underliggande vävnadstyper, sekretion av substanser, absorption av substanser. Epitel finns i alla organ. Några exempel: I blodkärlen kallas epitelcellerna för endotelceller, och utgör väggen mot lumen. I huden byggs epidermis upp av skivepitel. I urinvägarna finns ett mesotel mot lumen. Även kroppens körtlar byggs upp av epitelceller.
Epitel delas upp i
- skivepitel
- kubiskt epitel
- cylinderepitel
Sedan kan i sin tur epitelet vara flerskiktat (stratifierat), enkelsiktat, flerradigt och pseudostratifierat. Enkelsiktat epitel bygger upp exempelvis dermis som är en del av huden, medan epitel i respirationsvägarna är ett pseudostratifierat cylinderepitel.
Epitelceller har en mycket stor regenerativ kapacitet, det vill säga de har förmågan att genomgå ett stort antal mitoser innan de blir terminalt differentierade. Denna egenskap gör även att epitelceller är ett särskilt hot i organismen, eftersom celler med stor förmåga till celldelningar även har en lägre tröskel att utvecklas till cancerceller. Så är även fallet med epitelceller; det är mycket vanligt att tumörerer utgår från defekta epitelceller. En elakartad tumör som utgår från epitelceller kallas för ett carcinom.
