Codex Vaticanus
Wikipedia
Codex Vaticanus (Vatikanen, Bibl. Vat., Vat. gr. 1209; Gregory–Aland nr. B eller 03), ett av de bästa och äldsta bevarade bibliska manuskripten, skrivet på pergament (vellum) på grekiska med majuskelskrift. Liksom Codex Sinaiticus är den avskriven i början av 300-talet, och kommer otvetydigt från Egypten.
Innehåller större delen av Gamla Testamentet och Nya Testamentet; av den senare saknas en del av Hebréerbrevet, Pastoralbreven, brevet till Filemon, samt Uppenbarelseboken. Sedan 1448 finns handskriften i Vatikanbibioteket, därav namnet.
Även om Codex Vaticanicus är den grundtext som det absolut starkaste vetenskapliga stödet bland handskrifterna för Nya Testamentet sker än idag nyöversättningar från andra manuskript, huvudsakligen Textus Receptus som är en sammanställning av majoriteten av de handskrifter som fanns tillgängliga på 1500-talet.